Efter en tur i svampskogen med tveksam utdelning så fick vi komplettera upp med lite köpta trattkantareller. På Ica i Luthagen sprang vi dessutom på en älgfilé - en klassisk viltmiddag var plötsligt i vardande!
Älgen bands upp för att jämna till formen lite, försågs med några mortlade enbär i springor och veck, saltades, pepprades och bryntes i panna. För det lilla extras skull flamberades den i porsbrännvin innan den fick gå färdigt till 59 graders innertemp i halvvarm ugn. Till det en gräddig sås på trattisar, en potatis- och palsetrnackspuré som fått koka i gräddmjölk och monterades med smör och cheddar och slutligen en syrlig smakbrytning i form av en rönnbärs- och konjakssylt som "moster Kannan" lagat till i det inre av Dalarna. Det här, mina vänner, blev så löjligt gott att klockorna stannade. Hustrun backade två gånger, och vägrade låta minsta köttsmula förgås. Älgen var otroligt saftig och mör, och hade tagit endast en diskret bakgrundston av enbär. För att hantera blodfetter och ge hjärtat lindring var naturligtvis ett rött vin nödvändigt. Av rent medicinska skäl, alltså.
Vinerna från Bourgogne har den lite trista förmågan att de nästan måste kosta 200 kronor innan de blir intressanta. Det här kvalar in precis under det strecket, och är - minst sagt - intressant! Vinet testades simultant av Finare&Vinare, Drucket och Frankofilen för ganska exakt ett år sedan. Jag var lite senare, och drack det i oktober 2007. Eftersom mitt minne är som det är kollade jag inte upp tidigare provningar innan det här ställdes på bordet. Däremot fick det en rejäl omskvalpning och ca 1,5 timme i karaff.
Jag hinner inte med någon fördjupning i kväll, men kan konstatera att det var riktigt, riktigt gott till maten men blir svårare efterhand. Den unkenhet som flera av provarna ovan upplevde för ett år sedan kan jag inte skymta; möjligen en liten jordton som dyker upp under kvällen. Annars är doften mest präglad av kryddor (sandelträ, kanel?), fat, mörka, söta körsbär, viss jordgubbston. Munkänslan är kryddigt stram med fat och syrliga jordgubbar.
Som sagt, till gräddig sås och fettrik puré satt det bra, men på egen hand fortfarande tufft. Det känns dock som om det går åt rätt håll, eller så var luftningen skillnaden. Värt att vänta på, med andra ord. Nu sätter jag hänglås på resten!
1 kommentar:
Hehe, är det inte ALLTID av medicinska skäl vi dricker rödvin?
Skicka en kommentar