felix callejo reserva 2004

Till fredagens hängmörade biffar från sympatiska Erland och Ivars i Näsbypark (ja, kanske en reklamspot men samtidigt promotar jag gärna butiker med ambitioner och goda råvaror) tänkte jag överraska hustrun med något annorlunda. Eftersom jag fyllde veckans kvot av mogen Bordeaux i tisdags så kändes det okej att ta en utflykt i modernitetsland igen. Jag vill ju inte stänga dörren helt för utveckling och trender, samtidigt som varje provning hittills snarare skjutit till den lite än öppnat upp...

Fina biffen!

Ett sista smakprov på Vinmannens import från Det Nya Spanien; Felix Callejo Reserva 2004, korkades upp och luftades rejält genom att hällas fram och tillbaka mellan ett par karaffer ett par gånger. Mitt minne av tuffa, unga spanjorer sade mig att det kunde behövas. Enligt producentens hemsida görs vinet görs på 100% Tempranillo som handplockas och sorteras, jäser i temperaturkontrollerade ståltankar och skalmacereras i 28 dagar varefter det genomgår malolaktisk jäsning. Därefter lagras det på nya franska och amerikanska fat i 20 månader. Uppgifterna gäller dock årgång 2003, och på flaskan står 18 meses vilket jag tolkar som 18 månader. Kanske kan det vara andra skillnader också; vem vet?

När det var dags för mat och vi provade vinet utbrast hustrun spontant i ett "Wow - det här gillar jag!" Själv var jag - föga förvånande - mer återhållsam i min bedömning...

Färgen skvallrade om ett ungt vin; trots sina snart fyra år var det tydligt blårött. Doften var stor och mättad av kryddor, fatvanilj och diverse mörka, sötbäriga inslag med betoning på björnbär och blåbär. I munnen var det relativt fylligt och hade god längd. Tydliga tanniner - som klämde åt ordentlig tom hela tungan i ett nästan oskönt uppstramande grepp - gjorde vinet lämpligare till mat än på egen hand. Samtidigt kändes det ganska ointegrerat; som om smakerna kom lager på lager och inte i en sammansatt helhet. Frukt - vanilj - kryddor - åsså klämmer vi i ordentligt allesammans på slutet!





Jag vet inte om det här vinet är för ungt; antagligen skulle det ha vunnit på ett par år till i flaskan så att några av beståndsdelarna bättre flutit samman. Samtidigt har min bild av moderna viner varit just att de skall normalt vara ganska tillgängliga som unga. Hmm...

Sammanfattningsvis är det inte ett vin som inspirerar. Ledsen Vinmannen, men det finns säkert en marknad för det här vinet. Jag är bara inte din målgrupp...