lördag, september 20, 2008

1999 la chablisienne chablis grand cru les preuses

Föresatsen att låta den andra flaskan av detta vin ligga till sig i källaren sprack. Behoven att få unna sig saker kan kännas olika starkt olika dagar, och idag var det ett klart behov. Ett par stadiga gösfiléer plockades upp från Feskar'n i Saluhallen och gösfilé á la Wedholm lagades till igen. Rasande enkelt och riktigt gott och stilfullt. Passar en bätte, lätt mognande chablis som hand i handske. En kombination som spelar mer på det subtila och eleganta än på kraft och pondus.


Jag minns förssa smakprovet som något av en besvikelse. Gott, men kanske inte riktigt i paritet med prislappen. Möjligen något knutet den gången? Jag provar att dekantera omkring en timme före maten får vi se om det gör skillnad.

Doften är elegant och ganska rund, utan att bli Meursault-fet. Återigen slås jag av de urtydliga honungstonerna, och har sedan svårt att komma förbi dem. Jarl Sigurds bästa lagrade mjöd på ljunghonung! Bivax, citrus och mineral finns där också, precis som förra gången. Jag går aldrig in och läser mina tidigare noteringar innan jag testar ett vin för andra gången, men sällan har de stämt så bra överens som nu. Hustrun famlar till och med efter sin nyuppbackade plastleksak igen! Spontant känns dock doften större och mer lättillgänglig än sist? Luftningens inverkan eller andra glas?

I munnen känns vinet först nästan en smula slappt, men skenet bedrar och ganska så omgående plockar det fram en skön syraattack. Det har en otrolig längd, och framför allt honungstonerna dröjer sig kvar länge, länge.

Sammanfattningsvis så upplever jag vinet som bättre än sist. Om det är luftningen som gjort det eller om minnet sviker eller förväntningarna tonats ned... vem vet? Riktigt gott nu i alla fall, så varför vänta?




För övrigt så jäser det hos Konjären. Jag lär aldrig skaffa den där vingården i Provence, så man får hålla tillgodo med vad som bjuds. Att musta äpplen och pyssla om en temperaturkontrollerad jäsprocess ute i förrådet är ingen dålig ersättning. Om allt går väl skall vi till våren kunna njuta av egen cider av scrumpy-typ, dvs traditionell engelsk cider; torr, lätt disig och utan kolsyra. Någonstans inom oss alla bor en liten Didier Daguenau som vill ut (frid över hans minne)!

1 kommentar:

Micke sa...

Lysande, hoppas gösen smakade bra /Micke på Feskarn