torsdag, september 25, 2008

hr ehrenmark knäcker en 1868

Förkyld och eländig blir det inte mycket på vinfronten. En stadig whisky för att rensa slemhinnorna är ju trevligt, men är inte så mycket att blogga om. Då får man passa på att referatblogga!

I samband med Konjärmiddagen hos Raketingenjören härförleden idkades högläsning på temat "Hr Ehrenmark knäcker en årgång 1868". Vadan detta? Bakgrunden var den att min svärmor vid vår middag för någon månad sedan drog sig till minnes en artikel hon läst för länge sedan där det hävdades att karafferna skulle "vineras" innan de fylldes med vinet. Hon kunde inte släppa tanken, och - som den pensionerade forskare hon är - ägnade jag törs inte tänka hur lång tid på anrika universitetsbiblioteket Carolina Rediviva letandes bland mikrofilmer.

Till alla andras förvåning - men annolikt inte sin egen - kom hon till slut över Dagens Nyheter från lördagen den 31 december 1966. Där, på vad som förefaller vara förstasidan i deras Söndagsbilaga, finns en helsidesartikel med flera bilder och rubriken "Hr Ehrenmark knäcker en 1868". Ehrenmark är förstås Torsten Ehrenmark, legendarisk journalist, DN:s utrikeskosrrespondent i Paris för tiden och fantastisk kåsör.

Artikeln handlar om hur han beställer hem en flaska Lafite-Rotschild 1868 till middagen från vinfirman Nicolas i Paris, och hur den dekanteras på plats innan den i isolerad behållare levereras hem till dörren.Några smakpov kan jag inte undanhålla er:


Till en oxfilé, lätt rodnande som en ung flicka, om det finns några såna som rodnar lätt nu för tiden, öppnar jag gärna en Château Lafite-Rotschild 1868. Det är visserligen bara en Médoc ... men för priset - 105 kronor per flaska - så tycker jag nog att det är ett rätt så hyfsat vin.

...

För att ge Dig, käre obildade läsare, en uppfattning om hur ett 99-årigt vin skall smaka har jag druckit ur två flaskor -68. Jag skyr inga ansträngningar för att skaffa fram förstahandsinformationer som är korrekta.

...

- Nu måste karaffen vineras, sa han. Så att det inte blir något störande vatten kvar när vi dekanterar vår bordeaux. Med en vanlig korkskruv drog han korken ur en flaska Médoc av den typ som säljs på Systemet. Han såg lite generad ut. - Denna Médoc ... är ett vanligt, enkelt Médocvin utan årgång, men det är i alla fall Médoc, samma region som Château Lafite, och kan alltså användas som diskvatten.

...

Medan han höll flaskan absolut stilla, vickade han försiktigt med verktyget och drog långsamt ut korken som en tandläkare drar ut en visdomstand. han luktade inte på den urdragna korken.- Man ser ofta vinkypare lukta på korken, sa jag.Han log medlidsamt.- Vinkypare, sa han. de vet ingenting om dekantering. Vad tjänar det till att lukta på korken?

...

Sedan tittade han på de fyra flaskorna som stod kvar och sa.- Vi knäcker en panna till, va? Ni får den på köppet. Jag är nyfiken på om den kan vara lika bra.


Den som vill läsa hela krönikan behöver bara bege sig till ett bättre bibliotek och leta upp DN från 31 decmber 1966. Och vinet? Jo, det hade smakat bra men inte överväldigande, och klingade ganska snabbt av i glaset...Tack svärmor!

2 kommentarer:

Per and Britt sa...

Artikeln publicerades också I något ‘kolorerat magasin’ (kan det ha varit Se?... eller Lektyr (som var lite annorlunda på den tiden)?... eller Allt om Mat (tror jag knappast)?... eller?...) senare, antagligen några år senare, gissningsvis i början/mitten på sjuttiotalet. Inklusive bilder på artikelförfattaren som sitter i trädgården och njuter av vinet efter att det levererats i flätad och vadderad korg av en av Nicolas lakejer… (Nicolas var nog bättre då än nu.)

Man undrar om tidningen stod för notan. Skulle nog ingen tidning göra idag. Tyvärr.

konjären sa...

Otroligt roligt! Jag skulle aldrig ha trott att fler kände till artikeln eller skulle minnas den om de hade läst den. Kul att den publicerats mer än en gång, dessutom. Om man gillar den lite torra, kåserande stilen så är det ett stycke underbar läsning!