torsdag, december 26, 2013

kalkonmiddag 2013 - hugel sgn -76; kirwan -70; cockburns -55 m.m.

Dags för årets kalkon. Matlagningen pågår större del av dagen och det blir en mat- och vinmässigt lyckad tillställning. Det slår mig att av de totalt sex vinerna som öppnas den här kvällen är bara ett från Systembolaget... Jag antar att det säger något om mig. Eller om Systemet. Eller båda...?
 
 

Först ut - till löjrom på lättsaltade chips - kommer just det enda SB-vinet: Pol Roger 2002 Blancs de blancs. Gott och friskt i en grönäpplig, aptitretande stil - men visst borde man ha kunnat önska lite mer komplexitet? Bör nog sparas...


Till förrättens ankleverpaté med ankrillette och syltade kantareller kom ett auktionsfynd i form av Hugel Gewurztraminer 1976 Selection de Grains Nobles . Ett spännande, välbalanserat och inte fullt så sött vin som jag väntat mig, med blommiga aromer och ett lätt metalliskt anslag. Mycket gott och en av kvällens favoriter! Broadbent har provat en variant: Gewurztraminer Vendange Tardive "SGN par Jean Hugel" Fût 20, vilket han ger *****.

Kalkonen trancheras vid bordet och har sällskap med klassiska tilbehör som skysås, brysselkål, potatis rostad i ankfett, gelé och smörkokta morötter med örtsalt. Man får kryssa lite bland tillbehören så att man inte har en tugga brysselkål i munnen tillsammans med vinet...


Ett vin som jag hade väntat mig mer av var Hospices de Beaune Premier Cru 1999, cuvée Nicoals Rolin. Lite anonym doft dominerad av röda bär; snipig men bra struktur i munnen. De röda bären dominerar också smaken som dock är för endimensionell. Några föredrar dock det här vinet framför det andra röda. Som alltid på mina kalkonmiddagar bjuds det nämligen en fight mellan bordeaux och bourgogne till huvudrätten...


Chateau Kirwan 1970, 3eme cru Margaux, har en ganska låg fyllhöjd (mid shoulder...?), och jag är lite orolig - så till den grad att jag när jag reste upp flaskan häromdagen för att låta fällningen sätta sig också passade på att ställa ett reservvin på vakt. Redan vid karafferingen står det dock klart att min oro var obefogad - här har vi ett mycket fint exemplar av mogen bordeaux med beståndsdelarna på plats!

Doften är underbart mogen, lite "dammig" men med massor av frukt. Smaken är medelfyllig med hyfsad längd, domineras av söt tobak och torkade frukter med ett lätt syrligt slut som talar om att utförslöpan har börjat. Du som ligger på en låda eller två Kirwan 1970 bör alltså inte vänta längre...!


Till efterrättens hjortron-créme-brûlée med råröda hjortron och hembakta mandelflarn är det solkklart sauternes-läge!


Lafaurie-Peyraguey 1988 är en av de mindre kända premier cru-slotten i Sauternes, och 1988 ett bra år. Borde således vara potenta saker i flaskan.

Och det är det med råge! Det är ett storslaget vin som dock blir nästan lite too much med sin intensiva sötma. Provad bredvid den lite mer finstämda Hugel -76 framstår det faktiskt som en smula klumpigt...! Mycket simmig, söt, intensiv doft och smak av aprikosmarmelad, ananas och andra söta gula frukter. Tydlig botrytis. Mäktigt, och kanske fortfarande ungt? Broadbent noterade 2001: Sweet, fullish, assertive flavour, very good acidity. Still a bit harsh on the finish. ***(*).


Avslutningen går inte av för hackor. En vintage port av äldre snitt hör julen till, och den här gången har jag lyckan att kunna bjuda gästerna på något av en raritet. Särskilt gott om 50-talsport är det inte längre...

Cockburns 1955 har en fantastiskt trevlig doft och en balanserad smak med inslag av lakrits, fikon och bränt socker. Mycket bra längd och intensitet. Oerhört gott utan att nå de där allra högsta höjderna... men definitivt en värdig avrundning och en mer en godkänd prestation av ett 58-årigt vin! Broadbent ger den positiva omdömen: soft, fragrant yet a touch of pepper and liquorice; sweet, medium full-bodied... at best ****.

Den äldre generationen satt och mindes vad de gjorde den där sommaren då de var i 18-20-års åldern och vi andra njöt av vinet och tillvaron i största allmänhet. Som det ska vara vid jul!

God fortsättning!

lördag, december 07, 2013

1972 faiveley chambolle-musigny 1er cru

Ett sammanfattnings- och planeringsdygn med ledningsgruppen förlades på Krusenbergs herrgård. Ett ställe som jag besökt tidigare med osedvanligt gott resultat och hade därmed goda förhoppningar om att hitta något spännande i deras vinkällare... Det smått unika är att man här har för vana att sätta upp en hel del mogna nummer till överkomliga priser på listan. Lika sällan som det förekommer, lika glad blir man när det någon gång händer!
 
Ett problem dyker dock upp när det är dags för middag. Krusenberg har - naturligtvis - gått all in på julbord. Inget som normalt bjuder in till att prova mogna viner... Det får bli en julöl och en snaps till de inledande sillarna, men jag ber naturligtvis ändå att få bläddra i vinlistan.
 
Och vissa buteljer är ju svårare än andra att motstå. En Cos - 98 för 1200 kr är ju ett säkert val, men mer intressant kanske vore en Chateau Margaux -81 för 2500 kr. Så hittar jag en liten pärla bland bourgognerna, och inser att den skulle nog passa utmärkt till det digra julbordets habila urval av skinkor, korvar och kallskuret!


 
En Faiveley Chambolle-Musigny 1er cru från 1972 för 1155 kr känns precis lagom galet. Vinet visar sig vara godkänt av "Chevaliers du Tastevin" vid en provning 1976. Och hade dansk sliplabel från en hanldare i Aarhus. Bara en sådan sak...
 
Vi får varsitt glas histora framför oss, och fullständigt vital sådan. En hel del fällning kommer med i de sista glasen, men färgen i det första är alldeles klar, rubinröd i mitten för att dra mot pomerans/tegel längre ut. Vackert!
 
 

Doften är frisk, mogen, kryddig, varm, söt och god; inslag av röda sötsyrliga karameller och sandelträ. Smaken håller ihop fantastiskt fint och är lång, frisk, syrlig, elegant, mogen med drag av läder, röda bär/körsbär, torkade blommor. Någon av kollegorna får italienska vibbar, och visst - körsbärssyrliga drag finns det gott om!

Ett jättetrevligt vin utan att vara magiskt men en mycket god representant för "mogen bourgogne av god klass". Otroligt skoj att få visa kollegorna bredden (och djupet) av vad vin kan vara!


Lagom mätta och dästa attackeras de lika dignande efterrättsborden. Det här är kak- och godisbordet... Det måste sägas på en gång: julbordet på Krusenbergs herrgård är ett av de bättre jag ätit!

Och dryckesutbudet är som sagt snudd på lysande. Bara det faktum att de har såväl A E Dor, Ragnaud-Sabourin som Delamain - mina tre favorithus! - representerade på cognacshyllan ger en extra stjärna i min bok!



Det fick bli en Ragnaud-Sabourin den här kvällen... men då hade jag slutat analysera och trivdes i stället bara gott - med gott sällskap i storartad miljö!

torsdag, december 05, 2013

1966 chateau margaux, 1955 cos d'estournel m.m.

Det blev lite oförhappandes en kväll ledig på väg hem från stugan. En inställd vinprovning är en bra ursäkt för en vinmiddag på två. Vinmannen är inte sen att ställa om, och lovar fasan och bordeaux. Bra så!

Vinförrådet i stugan är ju inget att skryta med, men en halvflaska champagne att börja med kunde jag i alla fall plocka med:
Paul Bara 2000 Grand Cru Boizy
F: mörk, äppelmustig färg
D: långt gången, oxidativa drag; bokna äpplen, nötter och inslag av sherry
S: lång, fyllig ganska kraftig smak med röda äpplen och nötter, frisk syra. Oväntat mogen, även om det är en halvflaska. Känns som på gränsen men fortfarande god!


Tyvärr var inte kameran - av okänd anledning - särskilt aktiv under kvällen, och varken champagnen eller nästa flaska fastnade på bild. Efter att ha trivts i köket under någon timme då vi anrätta pippifåglarna och gjort en calvadossås var det dags att prova den första bordeuaxen.

Några ledtrådar kunda man få av buteljen, som hade resterna av en engelsk etikett på sig. Sannolikt ett härtappat vin, alltså. Därmed också sannolikt från 60-talet eller äldre. Vinet är inköpt på auktion i England, och själva buteljen är lite udda med framförallt ovanligt bred vidd i mynningen.

F: ganska tät, mörkt röd färg. Inte mycket till tegelkant...

D: intensiv nästan parfymerad doft, massor av lager; cassis och plommon

S: mogen, komplex smak med osedvanlig längd och möjligen något lättare än doften antydde.

Fortfarande fruktig med tydliga svarta vinbär. Mjuk. Inslag av murket trä kommer efterhand, men inte störande i min smak.

Min gissning: bordeaux, vänstra stranden. Inte pauillac (för elegant, mjukt) och knappast heller St Julien... därmed Margaux (den parfymerade doften...). Mycket bra kvalitet i druvmaterialet; framförallt längden skvallrar om ett vin med kvalitet. Bra år. Inte riktigt i kvalitet för en 1er cru. Alltså 2 cru. Flaska m.m. antyder 50-tal. Alltså: Rauzan-Segla 1955....?!

Facit: Chateau Leoville-Las-Cases 1955. Nära, men ändå inte... :-)


Nästa vin serveras öppet. Chateau Margaux -66 (hlf) har en fantastisk kork:


F: Relativt mörk färg; något ljusare än Cos-55...

D: Balanserad frisk, ren oerhört tilltalande doft med söt frukt.

S: Balanserad, lång, REN, finessrik, stort djup där frukten blandas med klassiska bdx-markörer av ceder och blyerts.

Vinmannen håller det för det bättre vinet den här kvällen; jag är nog bevägen att ge dem dött lopp! Båda är helt enkelt fantastiska på sitt sätt... Och Vnmannen och jag är rörande överens om att en inställd vinprovning kan vara nog så bra ibland, då en stilla middag på två kan erbjuda så mycket mer!