Diemersfontein Pinotage 2007 från Wellington, Sydafrika, är på det hela taget en spännande bekantskap. Det skall villigt erkännas att garden var onödigt högt upp när jag korkade ur, men på något sätt är vin som roligast när ens negativa förväntningar kommer på skam och fördomar får sig en törn.
Vinet dricks under tre dagar, och frågan är om det inte är som bäst dag två när det tonats ned något? Det har - särskilt dag ett - en intensiv, mättad doft av såväl kaffe som plommon, choklad och lite kryddor. Där finns också någon rökt charkton eller prickig korv. Märkligt, lite annorlunda men spännande. Jag är orolig att vinet skall kännas sött - doften antyder att det skulle kunna göra det. Munkänslan är fyllig dock utan att bli besvärande och påträngande och framför trillar vinet inte ned i syltburken. Det svajar på slak lina, men håller sig på benen. I smaken går det att hitta frukt, kryddor och choklad. Behaglig stramhet i slutet utan att riktigt klämma åt.
Sammanfattningsvis är jag positivt överraskad. Det är inte helt i min stil, naturligtvis, men ett välgjort vin med kavliteter. Som bättre vardagsdricka passar det utmärkt, och det känns som om det gör sig bra till husmanskost med lite spretiga smaker. En liten invändning mot reklamtexten på baksidan: This is the one! The original coffe/chocolate Pinotage... Jo, jag håller med om såväl kaffe som choklad, men gillar inte att bli styrd i mina associationer på det viset. Dessutom känns det lite som alla dessa mer och mer skruvade smaker på bordsvatten, yoghurt (guabana/lakrits/lime, någon?) etc. Kan saker och ting inte få vara sig själva? Jag köper vin och inte kaffe/chokladdryck - låt mig hitta referenserna själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar