När hustrun och jag återvände från ett kalas i lördags kväll och hade nattat sonen kändes det som ett bra läge med lite ost och vin framför en film. Sagt och gjort. Vinet får långsamt stiga i temperatur i karaffen medan det luftas i en knapp timme. Sedan är det dags att doppa näsorna i ädla Pauillacångor...
"Hua!?" ryser hustrun och ryggar tillbaka. "Ska det lukta så där?"
Jag sniffar, och min näsa fylls av för mig ljuvliga dofter av stall, ceder, blyerts, löddriga hästar och allt ni vill!
"Jaa...!" ler jag fånigt till svar.
"Men det luktar ju... hästpiss! Och... *sniff* ...ensilage!"
Se där, hustrun har också hitat till stallet! Välkommen; din vinvärld är inte längre densamma! Ensilage var möjligen en ny term, men hon håller fast vid stalltemat kvällen igenom; sadeltäcken, läder och mera urin av diverse klöv- och hovdjur.
Vinet känns fortfarane ganska slankt i den initiala kontakten med tunga och gom, men det hämtar sig fort och biter ifrån sig bra.Det är grepp i tanninerna, men skillnaden mot spanjoren dagen innan är stor. Det här vinet har inget tuggmotstånd utan är balanserat och strukturerat på ett sätt som jag gillar. Det utvecklas under kvällen i glaset och vi sniffar och pratar om det mer än om filmen. Ett vin som inspirerar, helt enkelt. Även hustrun - vars första doftintryck knappast inbjöd till smakprov - finner vinet mer än gott.
Jag är dålig på att minnas exakta doft- och smakintryck, och kanske bidrog mina något nedskruvade förväntningar till att jag blev positivt överraskad. Trots det vill jag ändå hävda att det här vinet utvecklats till det bättre sedan sist, och nu skall det bli synnerligen intressant att följa fortsättningen några år framöver!
PS Samtidigt som vi njuter Batailley bloggar och sms:ar Vinmannen från ett s k Vin-Robinsson i Linköpingstrakten och ger perspektiv på tillvaron...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar