castello di brolio 2003

Äntligen har smaklökarna börjat titta fram så smått efter veckans förkylningsdimma. För att vara på den säkra sidan chansas det inte med ett blygt, finstämt vin där elegans är det första kännetecknet... Det måste vara lite stuns i grejerna i kväll.






Varför då inte plocka fram en Castello di Brolio från den varma årgången 2003. Här torde väl finnas pondus?


Vinet är inköpt för ganska precis två år sedan. Om jag minns rätt så släpptes 2003 före 2001, på grund av sin mer öppna , snabbmognande karaktär. Vilka druvproportionerna är anges inte på hemsidan, vilket kan tyckas lite märkligt eftersom alla tidigare år är angivna med exakt nogrannhet (typiskt mellan 85-95% Sangiovese). För 2003 står det bara Sangiovese, blended with Cabernet Sauvignon. Åren 2004 och 2005 är angivna som Sangiovese with a small amount of Cabernet Sauvignon. Olika uttryck för samma sak eller är andelen CS ovanligt hög i 2003?



Det är inget som avslöjas direkt i doften, i alla fall. Där dominerar mörka körsbär, plommon, fat, söt tobak, kirsch. Kanske kan jag ana en svart vinbärston om jag letar, men den är i vart fall inte framträdande. Jag hade nog väntat mig mer av ungdomligt bråkig frukt, och blir angenämt överraskad. Två år i källaren har antagligen slipat av en del hörn - det här känns som det är i en bra och åtminstone halvmogen drickfas!



I munnen är det kraftfullt, tätt, stramt och med lite ekplanksvarning på slutet. Med reservation för ett något begränsat doft- och smaksinne så upplever jag främst körsbärstonerna som framträdande i smaken, som övergår till något åt tranbärs-/vinbärshållet mot slutet.


Om man skall ha en invändning mot vinet skulle det kunna vara att det är något endimensionellt. Jag hade hoppats på något större komplexitet. När den enda dimensionen är så fantastiskt trevlig och vinet är strukturmässigt så välbyggt (tätt, kraft, längd utan att bli sött, eldigt, obalaserat) så är det dock svårt att värja sig. Mums! Ett riktigt gott vin redan nu!