blandat småplock från den gångna veckan...

Den första semesterveckan avklarad, och det med bravur. Vädret på topp och familjen hel och frisk och nöjd! Endast en liten arbetsrelaterad dispyt som pockat på uppmärksamhet har förmått kasta lite skuggor över veckan - det är inte alltid enkelt att ta semester...

Lunch i Stadsparken i väntan på clownen/estradören/entertainern (?) Villi, känd för hits som "Pruttlåten" m fl. Konditori Fågelsången är värd ett omnämnande inte bara för goda islatte utan för att de upprätthåller svensk kondistradition på bästa sätt. Smörgåsar och bakelser, och närheten till Stadsträdgården som ett stort plus.

En middag på Svenssons Taverna var trevlig, men det gick ganska snabt att konstatera att öllistan var mer spännande än vinerna. Särskilt om man inte vill ta in en flaska är man ibland hänvisad till sådant bottenskrap att öl känns som enda utvägen. Att jag är hårt fast i vinsnobberiet står utom allt tvivel, men jag tar hellre en Fuller´s London Pride än något chilenskt marmeladvin för 50 kr glaset...

På plats i sommarstugan serverade farmor 70-tals retro i form av grillkyckling med chips. Hm. Av mitt begränsade batteri medtagna flaskor (en överlevnadsstrategi för att klara sig från det sedan åtta veckor öppnade, i uthuset förvarade boxvinet) föll valet på Künstler Kirchenstück Riesling Spätlese 1998. Mycket gott, nästan sauternesliknande toner av honung och aprikos men givetvis mer återhållsam med sötman och en lätt petroleumton i bakgrunden. Smaskens, tyckte alla, och lätt förvånad konstaterade jag hur väl det passade till maten. Det här får det betsäm köpas fler av!

I Hälsingland besöktes Växbo Linframställning, för att fly tokvärmen. Växbo Krog är relativt nyöppnat och har ambitioner. Närproducerade råvaror är ntaurligtvis ett signum, men visst kändes det att stället strävar mot en nivå som antagligen är högre än White Guide anger hittills (omnämnd som "tips", utan poängbedömning).

Min kyckling med lokal get-feta var i alla fall riktigt god. Återigen dock oinspirerad vinlista på glas. En lokal veteöl kändes mer spännande, och satt som gjuten till getosten.

Till grillmiddag med honungsmarinerad fläskytterfilé fick det bli en Langhe Nebbiolo från Fontanafredda. Inget grillvin, men alternativet hade varit misshandlad Opal Springs... Vinet fungerade dock riktigt bra, med sina körsbärstoner och viss strävhet. Till diverse rödvinsvänliga ostar serverades så Ch Tayac 2000, i en ljummen julikväll när klockan drog mot 22 och ingen extra tröja behövdes. Mognadstonerna i detta vin med höstlöv, lite stall, en underliggande frukt och mjuka men tydliga tanniner gjorde ingen besviken.

Nu bär det söderöver. Efter ett par stopp på vägen kommer vi att anlända till Bornholm på söndag. Minst en bättre, svensk krog kommer att besökas under resan ned. På Bornholm hoppas vi också hitta dansk mat och dryck att blogga hem om, och kanske någon intressant liten vinbutik med några obskyra fynd... Tips, någon?