2002 veenwouden classis

Vadan detta!? Konjären på nya strövtåg i Nya Världen? Lägg till en obloggad Zeghesio Sonoma Zinfandel förra helgen och min frankofila läggning kan verkligen ifrågasättas. Med en lite mindre politiskt korrekt blogg skulle kanske något anspelning på den stundande EuroPride-festivalen vara på sin plats, men sådant håller vi oss för goda för...

Nå; förklaringen är ganska enkel - ju fler viner från samma land/område/druva man dricker inom kort tid, desto lättare att göra referenser och hitta likheter. Förra veckans Thelema följs alltså upp på semesterns första dag med en annan sydafrikan.

Jag vet väldigt lite om vinet när vi korkar upp. En julklapp från storebror julen 2006; samma års Nobelfestsvin. Cirka 200:- i inköpspris. 14% alkohol men inga druvsorter eller -proportioner på flaskan. Ned i karaffen med det för säkerhets skull och för att det lite snabbare skall uppnå dricktemperatur. Here goes!

Doften är inte utan Bordeauxlliknande drag, konstateras snabbt. Den befarade sockrade frukrtkompotten uteblir, till min lättnad. Visst; det finns lite fattoner och viss sötfruktighet i doften, men inte så att det tar över. Och då är min tröskel ganska låg. Jag hittar i stället en del mognadstoner; lite läder och någon antydan till torkad frukt. Första timmen besväras vi av något som hustrun liknar vid nagellacksborttagningsmedel, och ja, en lätt stickande, inte helt angenäm doft spretar i glaset. Efterhand tonar det bort och till slut tittar till och med en blyertspenna fram och visar sin nyvässade spets - trevligt! Generellt blir doften bättre och bättre under kvällen.

Smakmässigt hittar jag inledningsvis en balanserad historia byggd på frukt och fat, med bra tanniner och viss längd. Även kaffe/mocka fins där, och jag blir mer och mer övertygad om att det är en Bordeuaxblend i glaset. Så småningom kommer den gröna paprikan fram; samma som i Thelema. Jo, det finns helt klart en likhet mellan vinerna; även syrligheten på tungan tycker jag mig hitta - eller letar jag bara efter den? Hur som helst hålls intrycken fortfarande ihop bättre i det här (yngre) vinet. Man kan tänka sig att det efter ytterligare åtta år kan upplevs lite yvigt.

Sammanfattningsvis är det gott, riktigt gott till och med. Det blir bättre under kvällen och klarar säkert några års lagring utan att tröttna. Jag hittar efter lite letande uppgift om druvsammansättning m.m., och vinet är mycket riktigt gjort på 50% Cabernet Sauvignon, 35% Merlot, 10% Cabernet Franc och 5% Malbec. Fatlagringen har skett på följande sätt: Barrel maturation: 24 months in 70% new, 30% second fill French oak. Rätt brutalt, och starkt att inte låta faten ta över mer än de gör. En intressant upplevelse, och helt rätt att dricka med Thelema i färskt minne. Tack, brorsan!