Vårt första stopp för lite bättre mat och vin blev på ingen mindre än Karin Franssons Hotel Brogholm, Öland. Efter att ha följt svensk vin- och matmedia ganska noga de senaste tio åren är det omöjligt att inte känna till henne och hennes örtinfluerade kokkonst. White Guide är ofta lyriska, och delade i år ut hela 31 matpoäng (av 35 möjliga).
Att gå på finkrog med en sprallig 4,5åring kräver en del, men med en samlingsvolym Bamse i beredskap går det mesta att hantera. Mest spännande var annars brödkorgen... Själv hade jag kunnat spendera en god stund i den spännande vinlistan med både yngre och mognare nummer, och - som det föreföll vid en hastig granskning - förhållandevis sympatiskt prissatta.
Husets champane är NV Billecart-Salmon som känns som ett säkert kort utan att briljera. Låg lite åt det tyngre hållet, och visar sig ha 40 % pinot meunier, 30 % pinot noir och 30 % chardonnay. Till ammis kommer en friterad lammbräss på belugalinssallad. Mums. Jag förklarar för prinsen att det är ungefär som Chicken Nuggets, och han slukar den lilla friterade klumpen snabbt.
Jag går på gös med spindelkrabbspannkaka som förrätt och blir inte besviken. Inte heller på det ackompanjerande vinförslaget; ett glas 2007 Weingut Bründlmayer Grüner Veltliner. I den lättare stilen men väl anpassat till förrättens delikata smaker och väldigt "nu" - visar att sommelieret inte bara ägna sig år historieforskning.
Varmrätten blir kalventrecote för både hustrun och mig. Problem infinner sig. Jag har ju på senare år blivit alltmer skeptisk till förvalda vinpaket. Även om restauranger av den här klassen förhoppningsvis inte häller upp någon jomig chilenare i glaset så får man helt säker inte det mest intressanta på vinlistan. Jag sneglar på en Pontet-Canet -96 för i sammanhanget ganska blygsamma pengar, men inser att en helflaska för oss när vi har sonen med och redan druckit champagne och vitt vin (jag) kan bli i mesta laget. Bläddrar bakåt till halvflaskorna, och hittar ett hyfsat urval ganska unga flaskor av varierat ursprung. Men vänta... Vad skådas - en Barolo 1990 på det fantastiska formatet 50cl!? Visserligen Fontanafredda, som enligt vissa hade det tufft under 80- och 90-talen, men dock. De viner jag provat av dem tidigare (-89, -96) har levererat så... Och halvliterflaskan är egentligen den ideala dinner-for-two-sizen; i alla fall med lite andra viner före och efter. En vanlig halvflaska blir lite för knapphändig. Fler borde inse detta.
Vinet luftas i öppnad flaska under förrätten, men dekanteras inte. Med tanke på den extremt kraftiga fällningen så kan man ställa sig frågande till detta - färgskillnaden mellan det första glasets genomskinliga, nästan mörkt rosélika ton och det sista glasets ogenomträngliga buljong var i största laget. Doften är dock fantastisk; fylld av de för mig så kära tonerna av moget vin: här finns oba och läder, men framförallt ett helt fat av torkade frukter. Russin, fikon, katrinplommon... Inklämt kan man skönja ett par färska körsbär som kämpar för att synas. Möjligen någon bomton av viol eller ros, men inte särskilt framträdande. I munnen är det långt, slankt, sammetssträvt och klart matkrävande. De torkade frukterna dominerar, men det är inte ett torrt portvin utan något alldeles eget. Det passar utmärkt till maten, om än den invändning man kan ha emot det är att det är alltför endimenionellt. Russintonerna är så påträngande att det är svårt att känna så mcket annat. Smaken är dock mer balanserad än doften.
Hustrun noterar en viss plottrighet i maten. En dutt här, en klick där, en sträng på hörnet och lite pulver där bredvid. Det kan kännas svårt att få en helhetsbild av rätten på det viset. Samtidigt är det vällagat, gott och - inte minst viktigt - med en personlighet som syns i detaljerna. Jag gillar det!
Till efterrätten får vi ett mosctaelvin från Spanien. Ganska anonymt. Hustrun letar referenser från städskåpet ("Ajax badrum... Nej! Vim! Eller...?). Helt okej till mer än godkänd dessert på choklad, hallon och lakrits.
Prinsen sköter sig och får med beröm godkänt. Vi smiter upp på hotelrummet utan kaffe och kraschar i sängarna, en efter en. Godnatt!
PS Bilduppladdning från mobilen till den bärbara är ännu inte löst - foton kommer! DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar