Bror och flickvän tittade förbi igår för lite mer avslappnat umgänge. Till ett parti Den försvunna diamanten serverades ett litet glas bubbel... Frankofilen var lyrisk över den här champagnen för en tid sedan, och det räckte för att lägga undan några flaskor. Bra vintagechampagne på halvflaska är om inte ett absolut obligatorium så i alla fall någonting ditåt... Jag provade -96:an i ett starkt startfält för ett par år sedan, och den slog då i mitt tycke Pol Roger Winston Churchill -98 och Dom Perignon -99.
Det jag noterade den gången var en champagne med mörk färg; mogna äpplen, honung och bivax i doften och associationer till fino sherry?! Inte många saker stämmer med det här vinet; jag upplever 1998:an som en champagne i den friskare, skarpare skolan. Visst; här finns gul frukt (äpplen och plommon) men framför allt en framträdande mineralitet och kalkighet. I munnen är det knivskarpt i syran, citrusfrisk och med den där grapebitterheten som faktiskt fanns även i -96:an. Bra till mycket bra, men jag saknade ändå lite wow-känsla den här gången...
Roagna är en återkommande baroloproducent i bloggosfären. Deras Vigna Roanda var en snackis i höstas efter blandade erfarenheter... Det här vinet finns i beställningssortimentet nu, men jag sprang på en flaska av en slump på SB i Täby och den fick följa med hem för ett smakprov. Något att beställa?
Druvorna till La Rocca e la Pira växer i syd-/sydostliga lägen på 30-35-åriga stockar och vinifieras i traditionell stil. Det har en fantastisk, gammaldags doft och något surt, kärvt och grinigt över sig. Inget inställsamt charmtroll det här, inte! Samtidigt - om man en gång lärt sig uppskatta den här doften så är det oemotståndligt! Lätt parfymerade aromer av röda bär (i början av kvällen körsbär; senare mer lingon/tranbär), blomster, en vitlökssalami hittar hustrun och en lätt örtighet finner jag. Rödfruktigt och rönnbärssurt i munnen, med finkorniga tanniner och långt, syrligt uppstramande slut. Det här är acquired taste och inget att bjuda svärmor på. Mycket gott, men så kostar det också en slant. Köpläge, men inget kap. Jag håller i januariplånboken en stund till...
Två riktigt bra viner får avsluta julfirandet, men det där härliga pirret i magen har inte riktigt infunnit sig någon gång - har jag otur eller bara blivit kräsen? Nu väntar några dagar i samhällets tjänst igen innan långledigheten tar vid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar