Precis när man trodde att man fattat. När det kändes som om nebbiolodruvan började bli greppbar och man fått lite baskoll. Då hittar man Spinettas 2007 Langhe nebbiolo på en hylla på Täby C, inser att nya leveranser måste ha kommit in, och plockar såklart en flaska. Eller ska jag köpa fler på en gång - det här ska ju vara bra!? Nja, jag fegar och stannar vid ett smakprov nu.
Det skall sägas på en gång att vinet inte får den mildaste av behandlingar. Skakar hem i kassar och bil och hälls direkt våldsamt i karaff för att gjuta lite syre i ungdomen. Men ändå. Den inledande doften gör mig helt förbryllad. Någon sötaktig, mandelmassetyngd doft som associerar till julgodis ligger som ett täcke över allt annat. Därunder spelar blommor. Torkade blommor. Blommor och mandelmassa. Borde det inte vara någon slags frukt eller bär här någonstans!? Mozartkulor fylld med potpourri i stället för nougat verkar ju fånigt.
Inte blir jag mycket klokare av att smaka det. Jag hade väntat mig en mycket högre täthet och koncentration. Tycker inte att varken syrlighet eller tanniner är där de ska. Knepigt.
Saker och ting ordnar dock gradvis upp sig. Efter fem timmar har tanninerna återtagit positionerna och syran biter till i kinderna. Det är fortfarande lite tunt, men jag har inga problem med viner som inte är kompakta så länge det är klätt i stram frack. Doftmässigt har det också shejpat upp sig. Såväl blommor som mandelmassa är kvar, men nu finns i alla fall hallonkarameller med i båten. Och den där lakritsen som flera har noterat! Jo, nu är det ett intressant och givande vin, med struktur, stringens och drickbarhet. Och frukt. Ungt, såklart, men all forskning tyder ju på att nebbiolo åldras med grace, så...
Från ett "avoid" till ett "good buy" under en kväll är inte dåligt. Men vad tusan hände i början!? Förbryllad får jag väl försöka ge mig ut efter några flaskor att stoppa undan för långsiktiga studier...
2 kommentarer:
Om det kan vara någon tröst är du inte ensam om att vara förbryllad över detta vin. Inget större fel på struktur och intensitet. Men aromatiken? I vart fall allt annat än nebbiolotypisk.
Min gissning är att det är fatbehandlingen som spökar. Men resultatet avviker från alla de varianter av nebbiolo i kombination med (alltför mycket) ny ek som jag hittills stött på.
Skönt att höra! Jag var helt lost där ett tag... Säkert spökade kraschen mellan mina (felaktiga) förväntningar och det som verkligen fanns i glaset - man borde bli bättre på att nollställa sina sinnen. Hursomhelst - skumt var det.
Skicka en kommentar