söndag, december 06, 2009

2007 cndp cuvée du vatican och 2001 ch durfort-vivens



I går blev det älgfärsbiffar till förkyld hustru. Något med tillräcklig kraft och koncentration för att slå igenom hennes igensatta bihålor men som ändå hade finess nog att passa till vilt? Valet var inte helt enkelt, men stannade vid en ung Chateauneuf-du-Pape; 2007 Cuvée du Vatican Réserve Sixtine från Vignobles Diffonty. Naturligtvis ett lagringsvin, men jag har ett par flaskor och tycker att det är kul att följa utvecklingen.

Det hinner få ett par timmars välgörande luftning, men är fortfarande quite a noseful. Mandelmassa, solvarmt jordgubbsmos, lakrits och sura körsbär trängs i glasöppningen. Stora, varma, kompakta dofter. Så småningom öppnar det upp mot mer björnbär och vanilj. Faten är tydliga. I munnen beter det sig tack och lov inte fullt så brådmoget och bångstyrigt som doften antydde. Det är naturligtvis ett välpackat vin, och med 15,5% angiven alkoholhalt självklart ingen blyg viol, men jag hade väntat mig värre. "Lång, intensiv, packad utan att nå overload" noterar jag i anteckningarna. Röda bär, mörka bär och en örtighet på slutet. Gott, mäktigt, kraftfullt men med minst en dimension för lite. Hustruns bihålor är verkligen täppta inser jag, när hon i konstaterande ton frågar:
"Det smakar inte så mycket, det här va!?"

Dagen efter - den här gången faktiskt överhälld i liten, försluten flaska! - känns det mer obalanserat än kvällen innan. Faten upplevs mer påklistrade än integrerade, och hela bygget svajar. Resten av flaskorna får allt vila till sig ett tag...


Idag blev det i stället helstekt entrecôte med vitlökschampinjoner, potatis stekt i gåsflott och en rödvinsreduktion. Dags att go classic igen, och fram med en flaska husets Margaux 2001 Chateau Durfort-Vivens. Det här vinet har provats ett antal gånger sedan inköp på Systembolagets vinauktion i juni 2008. Det har alltid levererat hyfsat utan att stå ut; så också i kväll. Bland inledande cassis och därpå följande mockatoner finns ett inte helt snyggt inslag av grön paprika. Munkänslan är förstås slankare och alkoholen tre procentenheter lägre. Ett riktigt bra matvin är det hur som helst; det kan ingen antydan till grönhet ta ifrån det.

Inga kommentarer: