2004 joseph drouhin chassagne-montrachet och 1999 Monier de la Sizeranne

Ja, man borde göra årsbästalistor så här års. Faktiskt ägnade jag en god stund häromkvällen att gå igenom mitt track record för 2009, och det är en tämligen imponerande skara jag skrapat ihop. Inte i klass med en del medbloggare, men två årgångar Yquem, mina bästa vita viner någonsin och en ansenlig mängd mogen bordeaux har i alla fall 2009 bidragit med. För att inte prata om den barolo-ögonöppnare jag fick hos Ulrik, och så vidare...

Året slutade i familjens lugna tillvaro efter planer som inte riktigt gick i lås. Ganska skönt ändå. Sonen utmanades på Wii-turnering, och den höll oss igång under kvällen. En 1999 Monier de la Sizeranne från Chapoutier levererade förstklassigt till middagens klassiska oxfilé. Mogenhet och ungdom samlat; som en blandning av åldrande bordeaux med höstlöv, tobak och multnande toner och ung bourgogne med röd fukt och viss syrlighet. "Jättegott!" sade hustrun, och ett bra vin att avsluta året med. Total drickbarhet.

Idag blev det hemmamiddag igen, och av det lite oväntat lyckade slaget. En ensam piggvarsfilé låg kvar i kyldisken prissänkt och allt, trots att bäst-föredatum låg i framtiden. Det fick bli en variant á la Wedholm; två finhackade schalottenlökar blandades med persilja, smör, ströbröd och en äggula och breddes ut på filén, som saltats och pepprats. Den lades i smord form med en rejäl skvätt vit bourgogne av enklare snitt och ett par smörklickar och fick gå i ugn till 58 grader innertemp. Sista minuterna under grillelementet. Serverades med puré på potatis och fänkål och lite blancherade sockerärter. Löjligt gott och enkelt!

Till detta en av de sista vita bourgognerna i källaren. Joseph Drouhin behöver ingen närmare presentation, och deras generiska Chassagne-Montrachet är antagligen en av de vita bourgogner av lite klass som är lättast att hitta på SB i Sverige. Den här flaskan har legat ett par år; aktuell årgång är 2007. Den får lufta sig en stund i karaffen innan maten och är från början till slut rent himmelsk njutning! Vilka dofter, vilken smak - vilken längd!

Tropisk frukt åt honungsmelon/ananas-hållet, tung honungssötma, välintegrerad fatton, mineralitet och ett lätt citrusstick - allt går att hitta i doften. Smaken - som är fullständigt vitalt och fokuserad - domineras inledningsvis av de fruktiga dragen, för att ganska snabbt glida över i citrus och därefter långsamt och gradvis i mer och mer mineralitet. Otroligt gott, fullständigt i harmoni med maten, spot-on vad gäller vinets utveckling och mognad... Vinåret 2010 kunde ha börjat sämre, och när mina medbloggare i sina nyårslöften lovar mer bourgogne framöver så är jag benägen att hålla med, men då vill jag gärna ha en stor andel vit dito!