2002 chateau poujeaux

Ibland lönar sig tålamod, och långlagring i hemmet visar sin fantastiska potential. Det förklarande ljuset hette i kväll Chateau Poujeaux, årgång 2002...

Vinet köptes in hösten 2006 för 249 kr. Jag har bloggat om det en gång tidigare, och det är möjligt att jag faktiskt bara köpte två buteljer. Den fick lite halvljumma recensioner av mig i november 2007; gott men kanske inte prisvärt löd det då. Antagligen därför som det blev liggande. Idag känns det här som en flaska som - serverad blint - jag antagligen skulle ha gissat ligga på 4-500 kr-nivån. Minst.

En åttaårig cru bourgeois från ett off-vintageår borde väl vara i fas nu, gick tankegången när jag hittade den ensamma flaskan på en hylla i vinrummet. Och gosse, vilken fas vi snackar om! Cassistonen är fortfarande tydlig men numera klädsamt nedtonad och svept i cederfrack med läderstoppning. En piprökande gentleman spatserar förbi och skvätter plommonsylt av den sträva sorten i sina spår. En klunk av det här elixiret skickar rysningar som fortplantas i expressfart från smaklökar till njutningscentrat. Till en hängmörad biff var det lysande. Till några små bitar comté alldeles magnifikt!

Ska man - för att vara tråkig och saklig - hitta invändningar kan man kanske anföra att vinet kunde ha en något högre densitet, men vad gör det när balansen är så ljuvlig?

Som bilden antyder njöts ett annat mycket gott vin den här helgen. Fortfarande är Cerratis 04 ett fantastiskt trevligt vin (vilket även IT-mannen faktiskt instämde i!), men det får finna sig stå i skuggan av helgens oväntade gigant!