Efter en tung dag på jobbet och inför fyra dagars beredskap och avhållsamhet fick det bli något litet extra på onsdagskvällen. Till pasta med smakrika tillbehör plockades den första av mina Nino Negris 2004 Sfursat 5 Stelle upp. Vi hade ju goda erfarenheter av den lite enklare Sfursat 2003 trots varmt år, så förväntningar fanns där.
inet görs på 100% Nebbiolo som fått torka något, macererat 12 dagar och sedan vilat 16 månader på små fat och 6 månader på stora (om jag kan min flasketikettsitalienska rätt). Det är med andra ord ingen blyg duva i glaset.
Med lite ont om tid störthälls vinet i karaff och ruskas omilt. Doften är nästan stickande intensiv av sötlakritsmed ett mintigt stråk ("skolkritor!" säger hustrun), körsbär, torkad frukt och en kärnbitterhet. En riktig bihålerensare! Dag två när jag doftar på det slås jag dessutom av tydliga chokladtoner.
I munnen är vinet fylligt, tätt, med bra struktur, längd och bara delvis framtungt. Smaken domineras av körsbär/kirsch, fat, torkade fikon (med mycket kärnor som man tuggar sönder så det blir lite strävbittert och tanninrikt). Det är gott till mat, kraftigt och omedelbart men ändå inte utan finess. I det här skedet dominerar dock kraft, frukt och tanniner. Det bör vinna en hel del för min finkänsliga gom när det fått ligga till sig lite, fila ned kantigheten och integrera en del av det som spretar idag. Ett riktigt bra vin med potential att bli fantastiskt!
PS Det är lite roligt att i efterhand konstatera provningsnoteringarna från 2003 Sfursat, och se så många liknande referenser vi fann. Även en sådan sak som vinets serveringstemperatur stämde extremt bra. Efter att det stått framme och nått rumstemperatur var det här vinet nästan odrickbart precis som 2003 Sursat. Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar