2004 nino negri sfursat 5 stelle

Efter en tung dag på jobbet och inför fyra dagars beredskap och avhållsamhet fick det bli något litet extra på onsdagskvällen. Till pasta med smakrika tillbehör plockades den första av mina Nino Negris 2004 Sfursat 5 Stelle upp. Vi hade ju goda erfarenheter av den lite enklare Sfursat 2003 trots varmt år, så förväntningar fanns där.

inet görs på 100% Nebbiolo som fått torka något, macererat 12 dagar och sedan vilat 16 månader på små fat och 6 månader på stora (om jag kan min flasketikettsitalienska rätt). Det är med andra ord ingen blyg duva i glaset.

Med lite ont om tid störthälls vinet i karaff och ruskas omilt. Doften är nästan stickande intensiv av sötlakritsmed ett mintigt stråk ("skolkritor!" säger hustrun), körsbär, torkad frukt och en kärnbitterhet. En riktig bihålerensare! Dag två när jag doftar på det slås jag dessutom av tydliga chokladtoner.

I munnen är vinet fylligt, tätt, med bra struktur, längd och bara delvis framtungt. Smaken domineras av körsbär/kirsch, fat, torkade fikon (med mycket kärnor som man tuggar sönder så det blir lite strävbittert och tanninrikt). Det är gott till mat, kraftigt och omedelbart men ändå inte utan finess. I det här skedet dominerar dock kraft, frukt och tanniner. Det bör vinna en hel del för min finkänsliga gom när det fått ligga till sig lite, fila ned kantigheten och integrera en del av det som spretar idag. Ett riktigt bra vin med potential att bli fantastiskt!

PS Det är lite roligt att i efterhand konstatera provningsnoteringarna från 2003 Sfursat, och se så många liknande referenser vi fann. Även en sådan sak som vinets serveringstemperatur stämde extremt bra. Efter att det stått framme och nått rumstemperatur var det här vinet nästan odrickbart precis som 2003 Sursat. Intressant.

2 x italienskt

Helgens viner gick i det italienska spåret. Även om jag i grund och botten är en frankofil så är det till Italien går när jag vill ha mer opretentiösa viner; eller snarare viner till opretentiös mat. Till en hyfsad bordeaux vill jag ha min lammstek, min entrecôte, min Tournedos Rossini och mina ripor... Till fredagspizzan där man ändå vill lyxa till det lite eller till söndagens lasagne känns italienskt mycket mer rätt.

Efter en intensiv vecka med en bra känsla efter fredagens viktiga presentation fick vi slakta en gödkalv i form av 2004 Nino Negris Sfursat 5 Stelle. Den här har legat till sig sedan 2008, lätt bortglömd. Få se om det hänt något...

 

 Jovars, det får man väl säga att det har. För fyra år sedan beskrev jag doften som stickande intensiv, sötlakrits, mintigt stråk, körsbär, torkad frukt. Nu är det ett helt annat doftspektra, som bitvis för tankarna till 30-tals-bordeauxer! Murket trä och söt, torkad frukt antyder ett kraftigt åldrande vin, men smakens intensitet och tanninerna känns piggare. Sura körsbär och korinter dominerar, och de senare är något som jag inte vill se för mycket av. Men det är tätt, rikt, stramt och lagom syrligt samtidigt.

"Snabbåldrande" kommenterar Vinmannen träffsäkert mitt val av vin för kvällen via SMS; utan att ha en aning om hur jag uppfattat det. Som vanligt är han spot on. Sista flaskan öppnas nog inom kort, även om jag i grund och botten är riktigt positiv till vinet. Rejält med mognad har ju sällan skrämt...

Söndagens lasagne får alltså italienskt sällskap den med. Den här gången är Nebbiolon utblandad med 50% Barbera. Hittar inte några tidigare poster om det här, vilket känns smått osannolikt. Det här var sista flaskan i ett sexpack, om jag minns rätt, och har alltid överpresterat. Körsbär, kirsch och bittermandel i doften; till det en whiff av lösningsmedel. Surt, strävt och bittert - låter kanske inte gott men det är det! Bra grepp i slutet och bra längd.

Vill man invända något mot vinet är det att det kan uppfattas en smula endimensionellt. Sfursat 5 Stelle hade mycket mer att ge som doftvin, till exempel. Det är ju också ett mer än dubbelt så dyrt vin, så det vore väl skam om inte det fick dömas som segrare i helgens itaalienska derby... Hustrun är enig i domslutet.

2003 sfursat nino negri

Den alltid lika höviske pokermannen lämnade en hyra i form av Nino Negris Sfurzat vid lånet av lokaler och köksutsutning vid senaste konjärmiddagen. En för mig ny bekantskap, även om jag hört talas om dess mer namnkunnige bror 5 Stelle (som tydligen kommer i majsläppet i ny årgång).


För att prova på om huset Negris stil faller oss på läppen så korkades detta vin upp till en onsdagspasta med idel vinvänliga tillbehör. Sfurzat innebär att det handlar om ett starkare rödvin gjort på till hälften torkade druvor. Och druvan är Nebbiolo.

Vinet är klart genomskinligt med en tydlig dragning åt tegel. Doften är mäktig med inslag av kirsch, mörk frukt, torkad frukt och en del multnande vegetabilier. Viss amaronelikhet. Smaken är bäst till maten när vinet håller 16-18 grader; stramt men ändå nyanserat med längd, eld, mörka körsbär och något vi båda identifierade - lite överraskade! - som choklad. Om det var kombinationen med maten som gjorde det vet jag inte, men när jag nu provar ett par timmar senare är vinet för varmt och balansen har förvridits. Vinet är lite ogint sursträvt och nyanserna utsuddade. In med resten i kylen en stund!

Sammanfattningsvis så var det riktigt gott och passade väl till maten. Jag som tycker att amarone kan bli lite övermäktigt ibland uppskattade den lite mer strama, återhållsamma känslan (jämfört med amarone, that is), medan hustrun som är amaronefreak gillade vinet men ansåg att det inte nådde ända fram... Nå; tillräckligt intresse har väckts för att försöka oss på 5 Stelle vid tillfälle!

UPDATE: Efter en dag i kylen i täckt karaff har vinet knappt påverkats. Det är mycket gott även dag två, men det är helt uppenbart att det inte skall bli för varmt. Vid rätt serveringstemperatur är balansen tillbaka.

vinmannens kalas - upprepad förnedring är karaktärsdanande!

För - om jag räknat rätt - femte året i rad är det kalas hos Vinmannen med sedvanlig utmaning i form av en blindprovning för oss vinnördar. Vi är bjudna dit till kl 17, och medan övriga gäster trillar in svettas vi i det anslutande konferensrummet med att artbestämma fem viner. Att det är vi som är underhållningen till fördrinken är liksom en del av konceptet som vi snällt vant oss vid.

Hittills har det ju handlat mer om lyteskomik än om beundran av vår precision och samlade förmåga. Men i år kändes det annorlunda. Revanschlusten var stor. Flera i laget utbytta mot nya förmågor - bland annat Korkdragaren som ju tillför seriös vinkunskap och runt 250 provade viner i veckan. Motsvarande min årsdos, kan jag tänka... IT-mannen var också med för första gången - ett välkommet tillskott ifall det skulle komma någon kalifornisk Zinfandel på bordet. Överlag kändes det som en bra blandning av rutin och nytt blod i laget.

Som ständig kapten gick jag runt och förbjöd medlemmarna att dricka negroni före provningen. Malört är inte bra för smaklökarna...

Reglerna är i princip desamma år för år, även om poängförutsättningarna varierat något. Fem viner serveras blint. Vi får i år poäng för kategorierna Land (1p), Region/distrikt (1p), Dominerande druva (1p), Årgång (5p), Årgång +/- 5 år (1p), Vin (5p), och måste upp i 15 poäng av 70 möjliga för godkänt. I potten ligger en uppgradering av kvällens middag vid lyckat resultat, och en straffshot av en isländsk likör (?) med en bit islandslav i... beskriven av Vinmannen som något av det styggaste han har provat. Och han har provat en del styggt. "Det får tequila att skina med stilistisk elegans i jämförelse!", utbrast han målande.

För att engagera publiken får de ställa varsin "ja/nej"-fråga som Vinmannen måste besvara. Vi får också tre sådana livlinor, och kan på så sätt lista ut att inte alla viner är från 1900-talet, att minst tre av dem är från Frankrike/Italien, att glas nummer 4 inte är spanskt, att inget vin är från 1991 osv... Busenkelt, eller hur? Here goes...

Glas 1

Relativt ung färg, tät, lite blå; vanilj och fat blandat med blå frukt i doften; relativt modernt intryck. Inte min gata alls. Lite profillöst för mig...

Gissning: Argentina, Mendoza, Malbec, 2010, 2008 +/-5, Lindaflor

Facit: Penfold´s Kalimna Bin 28 Shiraz, 2010. (6p)

Vinmannen är hygglig och börjar med att vi prickat årgången helt rätt! Med bonusgissningen +/- 5år ger det oss totalt 6 poäng på första vinet. Bra start, trots allt. Tänk positivt.... vem har enetligen koll på allt från Nya Världen!?

 

Glas 2

Mer mogen till färg och doft. Doften har järniga inslag som är svårplacerade, tillsammans med den torkade frukten. Jag tycker jag hittar såväl tobak som kryddor. Ganska slank. Vi vacklar fram och tillbaka... 50-60-tal? Men vad? Lite italienska vibbar diskuteras, men kan det verkligen vara en barolo?! Känns också fel. I sista stund ändrar vi till en 60-talsbordeaux...

Gissning: Frankrike, Bordeaux, Cab S, 1964, 1964 +/- 5, Leoville-Barton.

Facit: Nino Negri Sfursat 5 Stelle, 2001. (0p).

Jaha. Torkade druvor... ingen av oss såg det komma. Läktarplats...

Glas 3

Hmm... Får först Aussie-känsla. Men visst är det en shiraz/syrah? Örtig, saftig, hyfsad struktur... Vi stannar nog i Frankrike ändå. En Hermitage med viss mognad?

Gissning: Frankrike, Rhône, Syrah, 1996, 1993 +/- 5, Marquis de la Tourette.

Facit: Abadia Retuerta Pago Valdebellon (Cab S), 1998. (1p)

Alltså... jaha. Eller... va?! Tröstpinne för att vi fick in årgång +/- 5 år, stolpe in...

Glas 4

Men här är det ändå en barrskogskänsla av kåda och en del undervegetation bland frukten... ganska slank och balanserad. Vi famlar runt i Sydfrankrike utan att landa. Grenache och en nittiotals-Chateauneuf, möjligen tidigt 2000?

Gissning: Frankrike, Rhône, Grenache, 1999, 2001 +/- 5, Bosquet des Papes.

Facit: Domaine Gauby 2005 (Grenache/Carignan). (3p)

Ja, jo... inte helt galet ändå. Vi får poäng för Grenache även om det är nära 50/50 i blandningen. Nio poäng inför sista omgången. Det räcker att sätta årtalet för att vi ska vara hemma!

Glas 5

Viss mognad, men ändå ganska sträv och tanninrik. Vad är det här...? Vi har svår tidsbrist vid det här laget - allt sker ju med en begränsad tidsrymd till förfogande - och hasplar snabbt ur oss något till slut. En hyfsad Aussie-shiraz från 90-talet - why not?

Gissning: Australien, McLaren Vale, Shiraz, 1998, 1995 +/- 5, Cullen.

Facit: Agricola Punica Barrua Isola dei Nuraghi IGT 2002, dubbelmagnum (Carignan). (0p)

 

 

När krutröken lagt sig grinade sanningen mot oss från tavlan. 10 poäng av 70 möjliga. Och 5 poäng från godkänt. Eller "skamgränsen" som Vinmannen med ett brett leende kallade den. Och i år som det varit så lätt!?

Jag undrade förstås var alla mogna bordeauxer höll hus? Och inte en enda bourgogne? Rent handikappande förutsättningar, ju...!

Men som vi senare på kvällen konstaterade; den bästa födelsedagspresenten vi kan ge Vinmannen är nog att få klura ihop den här mariga prövningen och sedan att han får lyssna på våra famlande resonemang... och själva har vi fantastiskt roligt såklart!

När vi serverades de vanliga, rågade måtten med fulsprit - och den här islandslavshistorien var tamejtusan rejält vederstygglig! - brast vi samfällt ut i vårt nya stridsrop: "Nästa år i Gävle!"


Tack för ett som vanligt fantastiskt kalas, Vinmannen - we'll be back...!