Efter en intensiv vecka med en bra känsla efter fredagens viktiga presentation fick vi slakta en gödkalv i form av 2004 Nino Negris Sfursat 5 Stelle. Den här har legat till sig sedan 2008, lätt bortglömd. Få se om det hänt något...
Jovars, det får man väl säga att det har. För fyra år sedan beskrev jag doften som stickande intensiv, sötlakrits, mintigt stråk, körsbär, torkad frukt. Nu är det ett helt annat doftspektra, som bitvis för tankarna till 30-tals-bordeauxer! Murket trä och söt, torkad frukt antyder ett kraftigt åldrande vin, men smakens intensitet och tanninerna känns piggare. Sura körsbär och korinter dominerar, och de senare är något som jag inte vill se för mycket av. Men det är tätt, rikt, stramt och lagom syrligt samtidigt.
"Snabbåldrande" kommenterar Vinmannen träffsäkert mitt val av vin för kvällen via SMS; utan att ha en aning om hur jag uppfattat det. Som vanligt är han spot on. Sista flaskan öppnas nog inom kort, även om jag i grund och botten är riktigt positiv till vinet. Rejält med mognad har ju sällan skrämt...
Söndagens lasagne får alltså italienskt sällskap den med. Den här gången är Nebbiolon utblandad med 50% Barbera. Hittar inte några tidigare poster om det här, vilket känns smått osannolikt. Det här var sista flaskan i ett sexpack, om jag minns rätt, och har alltid överpresterat. Körsbär, kirsch och bittermandel i doften; till det en whiff av lösningsmedel. Surt, strävt och bittert - låter kanske inte gott men det är det! Bra grepp i slutet och bra längd.
Vill man invända något mot vinet är det att det kan uppfattas en smula endimensionellt. Sfursat 5 Stelle hade mycket mer att ge som doftvin, till exempel. Det är ju också ett mer än dubbelt så dyrt vin, så det vore väl skam om inte det fick dömas som segrare i helgens itaalienska derby... Hustrun är enig i domslutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar