Till kvällens vildsvinssadel med lite ugnsrostade rotfrukter, trattkantareller, svartrötter och hustruns rabareberchutney kändes ett hyfsat rustikt men ändå inte oelegant vin som passande. En Chateauneuf-du-Pape med 8 års mognad borde väl kunna träffa hyfsat rätt?
Och det gör det väl, sådär i största allmänhet... Men vart har mognaden tagit vägen?! Doften är frisk med hallontoner, jordgubbar, liten örtighet och sandelträ. I munnen är det mjukt, behagligt, rödbärigt och med en lätt stramhet mot slutet som sitter i länge och avslöjar att det är ett vin med klass. När det klingar av träder en behaglig salmiakton fram.
Jag har inga direkt invändningar annat än att det saknar komplexitet och känns betydligt yngre än jag väntat mig. Jag hade definitivt trott på lite mer mognadstoner men de lyser i princip helt med sin frånvaro. Balansen är dock fin och densiteten alldeles lagom med ändå stadiga 14 vol% under korken.
Ett riktigt bra vin som hade blivit ännu bättre med ett par, tre år till på rygg. Som vanligt konstateras det vid sista flaskan...
3 kommentarer:
Sant, den här har visat sig vara en långsam rackare, mer så än väntat. Vi ryckte en flaska i våras som var i princip outvecklad, som du beskriver. Man får nog ställa in sig på 3-5 år till om man ska lyckas klämma fram några riktiga mognadstoner.
De flesta flaskor dricks alltför tidigt....
Sitter på en vertikal med början på 04 fram till 09. Tack vare Er pionjäranda knuffar vi fram första datum ytterligare några år.
Hittade en flaska 2004 La Nerthe i helgen vid en källargenomgång - och trodde att det var hög tid att korka upp, skönt att veta att det inte är ngn brådska! MVH - Vintresserad
Skicka en kommentar