Oväntat nöjd med den St Emilion -89 jag fick på Jay Fu:s häromsistens plockar jag fram en Chateau Laroze 1998, GCC. Jag har ju alltid varit en Left Bank-kille, men då och då slinker jag över till den andra sidan... Visst är det något charmigt med de fruktdrivna, ofta mjukare vinerna från högra stranden?!
Till kvällens comfort food i form av entrecôte med två sorters hemvispat aromsmör och örtkryddad klyftpotatis sitter det i alla fall som en smäck. 14 års mognad har lett fram det här vinet till en extremt trevlig kombination av mognad och - faktiskt! - fruktig ungdomlighet. Doften är djup, härlig, fruktig med tydliga plommon- och tobaksinslag. I smaken framträder mognadsdragen tydligare med tobak, läder, katrinplommon och ett diskret stick av syrliga röda bär (hallon?!) i eftersmaken som antyder att det här kanske kommer att börja desintegrera i spretighet och och inte mogna ut i en sammanhållen fas. Men det är en bit kvar till dess, och varför lagra längre? Munkänslan är i alla fall medelfylig med angenäm strävhet, bra syra och längd.
Ett perfekt matvin, och hustrun - som protesterar milt mot att omnämnas i bloggen på samma sätt som folk brukar facebooka om sina spädbarns första framsteg med gåstolen - ger ändå tillstånd till att publicera hennes två tummar upp. Som vanligt får hon alltid vinerna blint. Med endast mild vägledning kunde hon ganska snart sluta sig till högra stranden! "Det är ju ett vin i din stil, men ändå inte... bordeaux fast inte riktigt... Högra stranden?" Bra där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar