Det ska ju vara ekologiskt i år... Att ekologiskt odlade druvor har möjlighet att prestera bättre än de som mishandlats med diverse fungicider, pesticider och på andra sätt kemiskt manipulerats känns instinktivt rimligt. Samtidigt så måste ju svampangrepp och annat otyg hållas borta...? Är det så enkelt att kemilådan behövs bara för den late vinbonden ute efter maximal skörd, medan den ambitiöse dito med kvalitet i sikte i stället kan parera hoten med andra, naturligare metoder? Så länge det handlar om att undvika onödiga gifter och gödning så är jag med och tycker det är en i grunden sund inställning. Det är när ekologin det börjar slå över till biodynamikens nakendans i månsken med malda kohorn som skvätts i fyra väderstreck åkallandes Gaia som jag drar öronen åt mig.
En del i den riktningen verkar dessvärre Christmann ägna sig åt. Att plocka bort blad från rankorna för att druvorna skall torka upp och inte binda fukt och därmed minska risk för svampangrepp är en åtgärd som i ala fall gåtr att följa logiken i. Örtteer och månfaser... nja; där återstår en del att bevisa för min del. Att något som redan finns naturligt i naturen (t ex nässlor) skule kunna ge några mätbara effekter om det finfördelas och sprutas ut på en hektar mark känns fullständigt osannolikt. Som den ingenjör man är så krävs mer än att några individer intygar att det fungerar när de inte ens kan leda i bevis hur det fungerar...
I senaste Livets Goda (nr 35) står det en del intressant och nyktert ifrågasättande om biodynamiken. Närmast sanningen kommer kanske Joel Bergström Agerskov, Moestue Grape Selections:
De som väljer att arbeta biodynamiskt ... bryr sig väldigt mycket om det de gör över huvudtaget ... bryr man sig väldigt mycket om det man gör, ja då tenderar ju oftast också resultatet att bli bra.
Jag vet att jag varken först eller mest originellt kommenterar det biodynamiska tramset, men någon gång måste det göras...
Nå; hur var det då med vinet? Jodå, visst är det riktigt gott. Doften är inte så syrafrisk och mineralig som t ex Georg Breuers riesling sauvage utan mer åt det fruktiga hållet, med inslag av honung, omogen honungsmelon och citrus. I munnen känns den generösare och fylligare än GB, med fina, grapebittra syror som stramar upp på slutet. Något mer matorienterad än fördrinks- och matlagningsriesling, även om den säkert klarar det också. Gott, och en klar konkurrent till jämförelsevinet. När får vi den med skruvkork?
2 kommentarer:
Hej! Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och undrar om du kan maila mig?
Hej! Kul att du gillade det jag sa om biodynami i vinodling i Livets Goda för några månader sen! Snubblade över din blogg idag. :)
/Joel B A
(Moestue Grape Selections)
Skicka en kommentar