2002 Philippe Faury St Joseph Vieilles Vignes "La Gloriette"

Efter att ha läst en högst inspirerad och smått rättshaveristisk (?) debatt hos Finare&Vinare angående en yngre upplaga av detta vin så kändes det logiskt att plocka fram just detta till aftonens grillning. Om det nu är samma vin? Läs diskussionerna och avgör själva... Att etiketten på det här vinet var i starkt behov av en uppdatering råder det dock inget som helst tvivel om. Den känns billig, daterad och är delvis oläslig.

Ful etikett, gott vin.

Det här var tyvärr den sista flaskan i mitt förråd. Det köptes för ca två år sedan på ren chans och får betecknas som ett mindre fynd. Årgången är ju svag i norra Rhône vilket jag inte tänkte på i butiken, men om det här är vad monsieur Faury åstadkommer ett svagt år så vill jag genast se vad han gör när vädret är mer gynnsamt! På SB finns nu årgång 2006 av -troligen - samma vin.


Efter en dryg timmes luftning i svalutrymme ställs det på bordet till blandat grillat och hemgjord potatissallad med bl a färsk sparris och körvel. Ingen enkel match för vin, men det här tar sig an utmaningn med god framgång! Färgen är djupt mörkt sammetsröd, men uttunnande i kanterna. Antydan till mognad. Doften hade inledningsvis en del bränt gummi, men övergick efterhand till vitpeppar, björnbär och örter samt lite lakrits. En bränd ton dröjde sig dock kvar vilket matchade grillmaten bra. Smaken bjöd på mer mörka bär och ett långt, pepprigt avslut. Elegant, stringent och utan den syltighet som en del slappa shirazer från nya världen präglas av (ja, en smula dogmatsikt uttryckt, men vaddå?).

Sex år var nog en ganska lagom ålder för detta vin. De mintiga toner av eucalyptus som noterades vid förra tillfället var som bortblåsta den här gången. Om åtta månader till på flaska gjort sitt eller om luftningen vädrade bort detta inslag vet jag inte, men jag sätter nog den här flaskan främst. Gott! Det får nog bli några med den nyare etiketten till källaren...