2001 pavillon rouge du chateau margaux

Efter en trevlig födelsedagsmottagning med cocktails, tårta och portvin hos direktören i går kväll fortsatte vinmannen och pokermannen ut på stan tillsammans med undertecknad för att fortsätta cocktailpartyt på hotell Hörnan; ett av få ställen som skakar drinkar med viss ambition i den här staden. Ett par Negronis slank ned utan större motstånd, och kamraterna engagerades i en diskussion om Negroni skall blandas enligt 3-2-1-principen (pokermannen), eller den lite sötare, bittrare 2-2-2-principen (vinmannen).

2-2-2-Negroni på Hörnan

Vinmannen undrade flott om han skulle hålla utkik efter något särskilt åt mig i floran av erbjudande fråån negocianter och vinhus, och jag högg till med en låda 2 cru från -96 att levereras någon gång i augusti i samband med skattåterbäringen... Sådant får alltid vinmannen att gå igång. Efter en stunds diskussion kom frågan om andraviner upp, och jag lade till att ett andravin från något premier cru-slott kunde vara ett alternativ till en 2 cru.


Väl hemma kunde jag inte släppa tanken på att prova ett av de få andraviner som jag lagt mig till med genom åren. Så ikväll var det dags för en djupdykning i källaren och fram kom en Pavillon Rouge 2001 från Chateau Margaux. I bästa Andreas Larsson-stil serverades hemgjorda cheeseburgare (stekta i ankfett) och stadiga steak house frites till. En inte lika galen kombo som det kan låta som, utan något som faktiskt fungerar riktigt bra ihop. Varför skall fina viner förunnas endast den hängmörade entrecôten?

Pavillon Rouge 2001

Vinet luftades en halvtimme i karaff, och redan vid första sniffen var jag såld. När det sedan kom i glasen spred sig ett leende över hela ansiktet. Det här är min likör! Doften var tydligt mockatonad, med fat och svarta vinbär. En begynnande mognad med läder och tobak fanns där också i bakgrunden. Smaken var ljuvligt lång och behaglig; munkänslan uppstramad utan att vara sträv. Jämfört med Sociand-Mallet -96 var det här ett vin som går utmärkt att dricka på egen hand. Smaken balanserade mellan nedtonad cassis, tobak, läder och lite fat, och var i en - som jag tycker - ganska optimal drickmognad nu. Säkert hade det gått att spara ett tag till, men jag tror mer och mer att det är den här fasen jag gillar bäst; innan portellotonerna dyker upp.

Det här vinet köptes in i Paris för exakt fem år sedan ca 500:-, och var värt varenda krona. Att det förde oss tillbaka till den lustfyllda resa i Frankrike vi gjorde med det lilla frö i magen som nu - när vinet dracks - satt vid stolen bredvid oss gjorde inte saken sämre...


På SB finns årgång -99 för 999:-, om någon blev intresserad. Och nej, tyvärr går det inte att få till en supreme cheese-meny på Max; ens som plusmeny.