Jo, det har konstaterats tidigare; tyskarna kan det där med långa vinnamn... Och de kan sin halvtorra riesling också. Det här vinet provades i januari -07, och en kvarglömd flaska fick rycka in till kvällens sushi. Lite låg syra för att hålla emot fullt ut, men annars lysande i sig. Precis som förra gången så dominerar toner av honung och aprikos, samt en viss mineralitet. Ingen petroleum, dock.
Inköpt för 108:- hösten -06. Ett klipp, som vinmannen skulle ha sagt. Och klart bättre än den Dr Pauly Bergweiler jag hade med på till valborgslunchen.
Den låga alkoholen (7,5%) får mig att njuta med gott samvete, även fast styvt halva flaskan slinker ner. Sådana här viner dricks för sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar