fredag, april 04, 2008

barolo grimaldi 1985

Efter en halv veckas beredskap (visserligen lugn) och en födelsedag dämpad av 4-åringens night of the kräks from hell (tack hustrun för hundgörat) behövde vi en belöning en torsdagkväll. Sovmorgon i morgon gjorde sitt till.
En hyfsad deckare/drama/thriller (Michael Clayton) parades stilsäkert med några charkuterier, ett par ostbitar och en flaska barolo -85 från den okände producenten Grimaldi Eventuellt släktförhållande till furstehuset av Monaco är oklart. Vinet inhandlades i en liten vinbutik i Wien i januari i år och betingade någonstans melan 40-50 euro.
Det är inte utan viss vånda jag korkar upp. Jag har haft lite otur med defekta viner på sistone, och vill inte bli besviken igen. Så fort jag häller upp en skvätt skingras dock alla misstankar - aaaahh... Jag dekanterar bort en rejäl fällning och får ett fullständigt genomskinligt ljust tegelrött vin i karaffen; nästan med en något rosa ton. När vinet kommit upp från källartemperaturen och tilbringat en time i karaffen är doften fantastisk. I alla fall för oss. Roligt nog blir både hustrun och jag lika förtjusta i vinet. Doften påminner dels om den riktigt mogna bourgognen vi drack på restaurangen i Wien, dels om gammal Periquita reserva vi delade på på balkongen på Madeira i höstas. Sådant kanske spelar in. I näsan finns något som jag närmast liknar vid rödvinbärsgelé, parat med torkade frukter och portvinstoner och en liten skön unkenhet som av multna löv eller kanske till och med tryffel...
Smaken är otroligt lång. I munnen fyller vinet ut munnen ner mot svalget, tränger djupt in i gommen och ligger där och utsöndrar eftersmak i minuter. Trots sin smakintensitet är vinet slankt och nästan vattnigt i texturen. Det fins en del kärsbärsbitterhet där, lite kryddor och det som antagligen brukar klassas som viol. En antydan av en violpastill är i alla fall inte helt långt borta.
Ett vin som jag sammanfattningsvis är säker på inte faller alla i smaken, men som gillades skarpt av oss och om funkade ypperligt till en skinkbit eller en mild salamiskiva. Den äldsta barolo som finns på SB är för övrigt från 1998...

4 kommentarer:

Vinmannen sa...

Lät precis som beskrivningen på ett annat vin om du minns :)
Du vet att barolo ligger på våran önskelista, mogen barolo i synnerlighet.

konjären sa...

Du tänker på Bourgognen från -61 på Palais Coburg, Wien? Jo, tanken slog mig också. Det dricks för mycket ungt vin nuförtiden - jag antar att du håller med... ;-)

Vinmannen sa...

Självklart håller jag med.. som du vet så är mina vin-skogquistliga-återkopplingar lika långsökta som nämda persons.
Nej jag tänkte på den Barolo Reserva från fontanafredda som vi drack på min middag "89" för fem-sex är sedan.

Identiska beskrivningar in i minsta detalj. Men du var inte lika övertygad då :)

konjären sa...

Man kan väl utvecklas, som tur är! Om ni börjar ta in 20-årig barolo för några hundralappar så vet jag en som kommer stå i kön!