en bra dag i stockholm och god 1996 sociando-mallet

Hustrun och jag fyller år med några veckors mellanrum. I stället för att ge varandra presenter som med åren riskerar att bli alltmer krystade ser vi till att få 24 timmar egentid tillsammans med bra mat och vin och en natt i andras sängar. Flera gånger har vi prövat olika konferensherrgårdars weekendpaket med varierande framgång, men den här gången längtade vi efter storstan!


Sonen installerades hos morföräldrarna strax innan lunch, och vi var incheckade på hotel Malmen på Götgatan omkring kl 13. Efter lite strosande i blåsigt men annars skönt aprilväder hamnade vi på en enkel men trevlig indisk restaurang som en kollega pratat om, och fick helt okej tandoori och inhemsk lager. Kingfisher vann äver Cobra i min mun.


Vi strosade vidare, fikade på Rival och hamnade till slut på Akkurat där jag fick några droppar Ardbeg 1973 (När jod börjar dra mot svavel är vi få som fortfarande följer med, men vi är hängivna! Trots detta ändå toner av torkad frukt och nötter - en njutning!) och hustrun återtsiftade bekantskapen med en Leffe Brune. Tillbaka till hotellet för ombyte och sedan ut igen för middag på Gondolen. Hustrun var mycket nöjd efter sitt senaste besök med systrarna, och det är ju en miljö man någon gång måste uppleva så...


För att göra en lång historia kort så motsvarade det tyvärr inte riktigt förväntningarna. Servicen var slarvig och ouppmärksam; det inledande glaset champagne glömdes helt enkelt bort och vi fick påminna om det efter ca 15 minuter, maten var knappt mer än ljummen när den kom in, såsen - som gjorde hela den i övrigt lite bleka rätten på gödkalv - var så snålt tilltagen att vi fick be om påfyllning, vinglasen fick vi fylla på själva och vattenglasen var tomma alldeles för länge. Skärpning! Det märkliga i sammanhanget är att White Guide hyllar just servicen på detta ställe...


Som vanligt när jag går på restaurang nuförtiden känns det som om förrätten är den bästa prestationen. Min hummersallad med krämig hummersoppa till var riktigt god, även om hummern knappast var nykokt. Huvudrätten som sagt lite blek och tråkig utan sin sås (på anklever, grönpeppar och korinter) - som det alltså var alldeles för snålt med. Ostarna dock goda och vältempererade, och espresson riktigt fin.




Vinerna var dock fina. Eriks egen champagne var av det grönäppliga, friska slaget (som att bita i ett Granny Smith-äpple!) och väckte aptiten bra när det väl kom in. Om jag minns rätt var det Diebolt-Vallois som producerade, men det verkar inte finnas på SB för tillfället (inte i Eriks tappning, alltså). Till huvudrätten valde vi ur den hyfsat väl tilltagna vinlistan och fastnade för en 1996 Sociando-Mallet. Ofta är ju endast de allra dyraste vinerna representerade på restaurangernas vinlistor i den mognadsklass jag vill ha, men en tio år gammal bra Bordeaux som inte krävde att man ställde sig i disken efteråt (1150:-) kändes som ett fungerande alternativ.

Egendomen hör till de mer välkände, icke-cru-classé-slotten i Médoc, och räknades till kategorin Cru Bourgeois vid denna årgångs produktion. Varför den inte längre hör till denna skara har jag ingen aning om, men i 2003 års total makeover av listan så finns det inte med. Att det skulle bero på kvalitetsskäl har jag extremt svårt att tro - då finns det nog ett gäng stolpskott som borde detroniseras först. Några förslag?


För det här är seriöst bra. Riktigt, riktigt gott och ett fantastiskt matvin som nu står i en mognadsfas som gör det mycket tilltalande utan att ha börjat övergå till mer läder och portello. Utan mat är det fortfarande strävt, men så fort den första tuggan landat i munnen smälter tanninerna ner till en mjuk silkesduk som sveper in tungan och munhålan i klassiska toner av plommon (snarare än sv vinbär), tobak, stall och tydlig mocka. Sällan jag fått sådana kaffevibbar av ett vin som av detta.


När maten är slut börrjar det bråka igen. En liten ostbricka med kittost, hårdost och en brillat-savarin tog hand om den saken, och snart sjöng vinet som förr! Otroligt tydligt matorienterat vin. Det här vinet förlåter mycket på Gondolen, men inte allt. Nästa gång blir det ett annat ställe.


Vill man ha utsikt över Stockholm by night rekommenderar jag i så fall hellre en drink i cocktailbaren på Och Himlen Därtill, 25 våningar upp i Skatteskrapan. Jag antar att coolt inte är ett modeord, men det är det bästa jag kan komma på. Skön musik, skön stämning och så utsikten... En avslutande campari rundade av kvällen på ett bra sätt.