tisdag, april 29, 2008

2001 chateau giscours

En kortvecka var precis vad jag behövde. Kändes bitvis segt att vara på jobbet idag och jag längtade mest hem för att få ta helg igen. Då beredskapseländet avslutades igår var det dags för lite finvin att njuta. Enkelt men gott käk därtill. Entrecote, hemgjord klyftpotatis kompletterad med egna jordärtskockor (sant! fortfarande fina efter en vinter i marken bärgades de vid söndagens stora gräva-om-och-bygga-projekt i trädgården) och köpesås.


Till detta en Chateau Giscours 2001, Margaux. Vinet köptes in för två år sedan när SB sålde av en del gamla primörviner som inte hämtats ut. Då kunde man ju fortfarande boka primörviner genom SB, betala en handpenning (tror jag) och sedan vänta ett par år på leverans. Det som av olika skäl inte hämtades ut såldes dock för samma pris som primörpriset. I det här fallet innebar det att vinet antagligen bokades någon gång under 2002 till priset av 329:-/flaska. I maj 2006 kunde jag köpa en dryg låda för samma peng/flaska på SB i Mörby centrum, Danderyd. Det här var första smakprovet.


Färgen är mörkt röd, ganska tät men uttunnande mot kanterna. Varken tegel eller blåtoner. Doften är rik, klassisk med örter, mörka bär, lite mocka och ceder. Dock inte särskilt framträdande svarta vinbär eller blyerts. En påminnelse om skillnader mellan Margaux och Pauillac? Vingården är planterad enligt proportionerna 53% cabernet sauvignon, 42% merlot samt 5% cabernet franc och petit verdot.


I munnen är vinet medelfylligt, ganka friskt (om termen kan användas på ett rödvin), inte särskilt strävt men ändå med en tydlig ryggrad. Smakerna ligger i linje med doftspektrat; ganska fruktigt utan att vara dominerande och mocka, ceder och örter som går igen. Eftersmaken är medellång till lång. Balans.


Det här är åter ett vin helt i min smak, men om det här är typisk Margaux så förstår jag de som hävdar att där görs elegantare viner än i Pauillac, som i sin tur gör lite mer kraftfulla viner. Elegans snarare än tyngd sammanfattar i alla fall det här vinet bra. Nuvarande årgång (2003) säljs för i princip dubbla priset. Kanske är det värt det. Kanske inte. Den dryga trehundring per flaska jag lade ut för ett par år sedan är i alla fall sedan länge glömd, och kvar har jag tretton njutningsfyllda stunder framför mig...!



För övrigt fortsätter förberedelserna för siste april. Den som gissar rätt på vad som finns i grytan (och varför) vinner en anständig Bordeaux ur källaren. Pokermannen och Direktören äger ej tävlanderätt!

7 kommentarer:

Hustrun sa...

Du glömde utesluta mig ur tävlingen. Mot en rejäl ryggmassage håller jag tyst.

Harald sa...

Oxsvans! För att det är så förbannat gott?

Anonym sa...

Ja, det ser ut som oxsvans. Confiterad sådan. Jag satsar mina pengar på confiterad oxsvans eftersom det verkar vara lätt att förbereda i god tid och ger en kraftig smak. Den bakomliggande tanken med köttet är dock desto svårare att gissa på. Men med oxsvansens kraftiga smak som enda ledtråd verkar rätten i alla fall rödvinsanpassad.

// Radam-Victor.

konjären sa...

Ååå... Bra jobbat! Det är mycket riktigt oxsvans som confiteras i ankfett och lite skivad tryffel (visserligen burkad dito, så det är väl tveksamt hur mycket smak det släpper till...). I skrivande stund har det sjudit i tre timmar och vi får se hur slutresultatet kommer att presenteras. Det återstår att se.

Nära alltså, men ingen cigarr. För att släppa till en flaska claret hade ni åtminstone behövt pricka ankfettet. Och det tänkta användningsområdet är inte klarlagt. Ni är dock båda välkomna på en smakbit i Slottsbacken vid lunchtid i morgon. Från ca kl 13 brukar vi vara parkerade på vårt vanliga ställe på Dag Hammarskjöldsvägssidan, ganska nära Carolina. Leta efter ett gäng med orimligt många matkorgar och flaskor.

konjären sa...

Hustrun, jag förhandlar aldrig under hot...!

Frankofilen sa...

Tack för förhandstitten. För mig som inte har en låda låter det som att man kanske skall vänta lite innan man korkar upp?

konjären sa...

Frankofilen: Jo, du kan säkert vänta ett tag. Samtidigt var vinet mjukt och tillgängligt redan nu; primärfrukten hade lagt sig, faten integrerats osv. Om man jämför med de lite bättre 2004:or jag hittills testat (dock ej Giscours) så har de varit snudd på gräddkolaaktiga, fruktintensiva och allmänt spretiga. Ofärdiga, helt enkelt. Det här kändes ganska så klart, men med potential att hållas där ett bra tag.