Vinet placerade sig på en hedrande 74:e plats i tidningens top 100-lista för 2007. Här gäller det dock att läsa det finstilta: top 100 är inte synonymt med de hundra bästa vinerna för året. Under 2007 delades 90p eller mer ut till 3500 viner. Av dessa har ett urval gjorts på basis av kvalitet, tillgång, prisvärdhet och X-factor som identifieras med "excitement". Så; 74:e-platsen är på grund av att det var så spännande att hitta ett så pass bra och tilltalande vin för så lite pengar med så hög tillgång. Men 90p är ändå 90p...
Som en jämförelse har motsvarande poäng (89-91p) delats ut till 2004 Chateau Léoville-Poyferré , ett vin jag provade förra helgen och som var på en helt annan nivå. Nå; jag har inte tänkt starta en ny debatt om poängskriverierna; den som vill starta en sådan ombedes först ta sig igenom t ex Frakofilens kommentarstråd på inlägget om detta vin. det mesta benades ut där.
Vinet, då? Jodå; ett riktigt bra vin efter förutsättningarna. Det har en hel del frukt (svartvinbärssaft! - men också björnbär) och vanilj i doften, och kanske en liten kryddighet? Det är inte utan att doften ger en Rhônsk association. I munnen är vinet lite vattnigt men inte utan smak, och överraskande bra längd för priset som övergår i en svagt eldig, lite kryddig avslutning(reservation för att dessa noteringar är från dag två efter öppnandet). Helt okej för 67 spänn, men har inget med 90-poängsskalan att göra! Jag köper det gärna igen som pasta/pizza/buffévin. Och inser just att jag ovetandes i princip lagt karbonpapper på Frankofilens slutord, men den här gången är vi rörande överens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar