måndag, november 26, 2012

restaurang dryck - mitt andra vardagrsum

Restaurant Taillevent i Paris har - om jag inte missminner mig - sedan länge haft devisen a home away from home. Låt vara hur det vill med den saken, men om någon restaurang i Uppsala just nu skulle anamma det uttrycket så skulle det tveklöst vara Dryck. Ingen annan restaurang i den här staden har samma genuina känsla av ett trivsamt vardagsrum, där umgänget med den tvåhövdade personalskaran blir till just ett avslappnat umgänge; inte en kund-säljarrelation.
 
Till viss del har det att göra med utrymmet. 12 sittplatser eller så skapar en intimitet svår att efterlikna på större ställen. Men viktigare törs jag hävda är den sköna atmosfär av genuint mat- och vinintresse som herrarna skapar i salen, kombinerat med den precis lagom avspända - utan att bli det minsta slarvig eller ofokuserade - servicen. Det här är Uppsalas trevligaste restaurang. Och då har jag inte kommit till mat och dryck än...
 
För utan leverans på det området kan ett ställe vara hur trevligt som helst; bra mat och dryck är ändå viktigast. Och även här ligger Dryck i det ledande segmentet i stan.
 

Dryck heter som den gör för att man utgår från drycken och skapar en meny som passar. Menyn är begränsad till en trerättersmiddag (tre varmrätter; inte dessert), alternativt några rätter enklare "pubmat" för den som vill. Det har jag testat tidigare och fick mersmak, men ikväll tillsammans med hustrun ville jag ha mer...

Först ut: Chateau Le Sartre 2010, Péssac-Léognan (80% SB, 20% Sem.). Tydligt nässlig, trevligt vin med citrus och fat. Inget vin som nödvändigtvis vill spela huvudrollen, men som fungerade utmärkt till den ljuvliga jordärtskocksoppan med grillat fiskspett.


Intresset för dryck avspeglas också i de alkholfria alternativen. Hustrun - kvällens chaufför - fick sig därför en spännande rabarberdryck med honung i första glaset. Lite för mycket honung för hennes smak, men ett mycket roligt alternativ till Loka citron...

Servicegraden visades också i hur tillmötesgående man var att lösa hennes överkänslighet mot lax och skaldjur; ett alternativt spett gick snabbt att lösa trots de små lokalerna man förfogar över.

 
Nästa vin - till en god quiche med bl a brillat-savarin! - blev en meursault. Bara en sådan sak; kvällens två vita viner var en vit bordeaux och en meursault. Händer inte så ofta, om man frågar mig. Domaine de Chateau de Choreys Meursault Les Pellans 2009 var lite återhållen i doften inledningsvis (för kall?), men kom efterhand mer och mer med en förvånansvärt frisk och lätt doft helt utan ekiga smörtoner. Även smak var nästan mer åt chablishållet med citrus och mineral men ändå en viss fetma i anslaget och en lite otippad ton av pinjenötter! Gott!
 


Hustrun fick en druvjuice som hon tyckte bättre om än rabarberdrickan!


Tredje vinet blev ett återseende av producenten Sokol Blosser. Deras Pinot Noir 2009 var ganska typisk Nya Världen-pinotiserad men i en positiv bemärkelse. Hårda, syrliga hallonpastiller, jordgubbar som drar åt sylt, fat, kryddor... Lite fylligare och något sötare än jag skulle ha önskat, men absolut ett jättetrevligt vin som funkade utmärkt till långkoket på närproducerat Highland cattle (var det ryggbiff?). Den serverades bland annat med hasselbackspotatis och en fantastisk rotsellerikräm med citron. Hustrun, som inte gillar rotselleri, kände inte smaken av den medan jag, som gillar den, gjorde det. Att laga mat som anpassar sig i munnen efter den ätandes smakpreferenser är smått magiskt...!


Hustrun fick först en svartvinbärsdryck i glaset, men bytte till blåbär som föll henne mer på läppen. Ingen jolmig blåbärssoppa utan en frisk och bärig dryck!


Jag avrundade med kaffe och en cognac från det som en gång hette Gabriel & Andreau men som numera lystrar till Gabriel & Associes. Huset hör ihop med Pierre Ferrand och den här skulle vara i en lite råare stil. Visst gick det att känna råheten någonstans, men jag tyckte att den var riktigt elegant med viss russinton, fat och en rejäl dos mandelmassa.

Några handgjorda praliner från unga Sara - en underleverantör som nyss fyllt 20 - förtjänar ett särskilt omnämnande. Jag har ätit chokladpraliner på trestjärniga krogar som inte skulle haft en chans bredvid Saras hantverk. Pistage och strega, calvados och äpple, rom och choklad... Fantastiska alla tre!

Lysande avslutning på en alltigenom urtrevlig och god kväll!

2 kommentarer:

Gunnar sa...

Låter trevligt
Har missat denna i Uppsala
Får bli ett besök nästa gång

konjären sa...

Det rekommenderas varmt, som synes. Matmässigt ligger man närmare den vällagade, rustikare skolan med goda råvaror än alltför mycket duttelidutt och massor av komplicerade tekniker. Bra så.