"...men då och då slinker jag över till den andra sidan."
Så skrev jag (ungefär; citatet är inte helt korrekt återgivet) om en 1998 Chateau Laroze St Emilion GCC jag provade i september med stor behållning, och nyligen användes det av Mikael Mölstad, SvD, i sin blogg som exempel på hur "självsbespeglande herrar" skriver i sina anonyma vinbloggar:
http://www.svd.se/mat-och-vin/vinbloggare-utan-identitet_7655760.svd
"Inte för att bredda målgruppen" konstaterar Mölstad sakligt. Att slänga sig med underförstådda referenser till Girondes stränder är inte för de stora massorna, tycks han anse. Och nej, det var nog inte tanken. Jag har aldrig haft som mål att skriva för en bred målgrupp. Om bred målgrupp vore något slags övergripande mått på kvalitet så skulle Stieg Larsson fått Nobelpris och inte Tomas Tranströmer; alla andra jämförelser lämnade därhän...
Jag vet inte hur Mölstad hittat just till mitt lilla hörn. Det finns de som bloggar oftare, bättre, sakligare och framför allt betydligt kunnigare än jag. Kanske hittade han mig för att jag faktiskt citerat honom såpass många gånger genom åren; framför allt den första tiden 2006-2009. Idag är mitt ex av "En Värld av Vin" tämligen daterat, och detaljuppgifterna tas numera med skopor med salt, men som snabbt överblicksverk tar jag fortfarande fram det ibland. Var ligger Lafon-Rochet nu igen...? Jag gillar fortfarande strukturen och överskådligheten i boken!
Mölstad funderar över anonymiteten. I mitt fall har den flera skäl. Jag har en hyfsat hög ställning i offentlig verksamhet, och även om mitt vinintresse naturligtvis är känt bland kollegor på min arbetsplats så vill jag inte att den som googlar mig av något skäl kommer hit. För mig är det skönt att ha en fristad som är min egen. En privat sfär som jag tycker om att dela med andra nördar; lite som att träffas på torsdagskvällarna i en källarlokal och köra modelljärnväg ihop... Konstigare än så behöver det inte vara.
"Självbespeglande"... tja, kanske det. Visst är det ett narcissistiskt drag i bloggandet. Men det är lite negativ klang över ordet "självbespeglande"... "Självbejakande" låter mycket trevligare. Och min vän Järvsömannen skulle nog skriva under på "Själbejakande" också!
Jag hoppas att alla som skriver om vin - som amatör eller professionell - känner lust till det dom gör. Och att den professionelle vinskribenten som bara går till ännu en dag på jobbet kanske har en källarlokal med en modelljärnväg någonstans...
Och det var väl ungefär vad jag ville säga i saken. I morgon väntar en i sanning själbejakande middag som jag säkert får all anledning att återkomma till...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bra skrivet, jag själv är bloggaren "med en defekt i åsiktsmaskineriet", något jag snarast ser som ett vässat epitet i sammanhanget. Vi skall inte skämmas, vi är pöbelns röst mot överheten och motvikten mot det ingrodda larvet.
Var stolt, stå på dig och fortsätt att uttrycka ryggmärgsreflexerna, fega inte ut...
Dessutom är 1998 Chateau Laroze St Emilion GCC rätt bra, eller hur?
Hear, hear! Tycker det i mångt och mycket leder till frustration att läsa svensk vinjournalistik, vill inte upprepa redan utvecklade tirader angående de svagheter i skrift och paradoxer i dryckeskultur som dagstidningarnas vinkrönikor propagerar utan bara säga två saker. Jag tror vissa av dessa vinjournalister är rester av en lyckligtvis utgående generation av skribenter och synsätt. Samt att för personer med ett större intresse i vinets underbara egenheter så är det ni bloggare och vissa vinforum som är frihamnen i mitt intresse. Kommenterar inte mycket i bloggvärlden men följer er dagligen, så snälla håll uppe ert genuina skrivande! Inläggen är ljus i vinvärlden och oerhört uppskattade!/Chris
Tack för supporten, killar! Jag är ju mer förvånad än något annat, och kanske mest över att Mölstad inte verkar ha så stor förståelse för hela grejen med "public journalism" och sociala medier.
Jag kommer att fortsätta så länge jag tycker att det är roligt och givande för mig; så egoistiskt betraktar jag bloggandet!
Märkligt inlägg av Mölstad.Vilken är poängen? Det finns ett antal vin-nördiga bloggar därute - inte för alla? So what? Det är väl härligt med lite excesser? Varför låter artikeln allmänt tjurig? Tror vissa tidningsskribenter ska vara glada för att bloggarna, däribland denna, inte är ute efter att ta över "konsumentjournalistiken". Själv går jag betydligt mer på bloggar än på tidningstips. Och andra, den breda massan gör tvärt om. Perfekt.Samma sak i varenda liten nisch. Musik t ex. den intresserade nördar ner sig och den allmänt intresserade kör mp3 i stereon från el giganten.
Tack för en bra blogg, keep it up!!
Skicka en kommentar