Något av det roligaste man kan göra som vinnörd är en BYOB (Bring Your Own Bottle) med andra nördar... Så när Järvsömannen (nu med egen blogg - check it out!) bokade in sig och en flaska när han "ändå var på genomresa" så var det lätt att tacka ja trots att det var måndag.
The usual suspects (Vinmannen, Pokermannen, Korkdragaren och dennes Kollega J) samlades till vad som skulle visa sig bli en av de i mitt tycke trevligaste vinkvällarna på riktigt länge. Både viner - som såklart serverades blint - och gäster var i fin form, och en del överraskningar bjöds det sannerligen på. Det har konstaterats förr att bättre ödmjukhetsträning inte står att få, och vi var alla ute och cyklade emellanåt...
Vinerna serveras i två flighter om tre. Först ut ett vin som är klart, gnistrande rött och bjuder på en hel del solmogna jordgubbar och hallon, men också en örtighet som vilseleder mig mot grenache och rhone... Smaken är slank men ändå fyllig på något sätt med ett lätt örtbittert slut. "Bra längd, hög kvalitet" står i blocket, men såklart är det inte grenache utan pinot noir...
Och inte vilken pinot som helst! En Échezaux Grand Cru 2007 från Daniel Rion & Fils, minsann... Grand Cru Bourgogne står inte tillräckligt ofta på bordet av förklarliga skäl - tack kollega J!
Nästa vin har ålder och mognad, det är vi alla överens om. Märklig - ytterst märklig! - doft med inblandning av melass och frystorkat pulverkaffe. Off-bottle? Mycket elegant smak, silkig munkänsla, mogen med ett lätt rödbärigt slut. Pokermannen avslöjar att hans flaska kanske inte lagrats helt enligt boken, vilket kan förklara en del. Gott, men vad tusan ÄR det? En 80-talsbordeaux från östra stranden...?
Vi behövde ordentligt med hjälp för att hitta till Spätburgunder... Och året var vi inte i närheten av. En 1999 från Meyer-Näkel och Ahr. Omöjligt att gissa!
Nästa vin är i alla fall tydligt yngre. Färgen är tät, mörkröd utan blåstick. Doften har blåbär och vanilj i sig vilket får mig att tveka lite, men här finns också en blommig lavendelton. I munnen är det ingen syltighet utan en fyllig, björnbärstonad smak med fatkrydda och bra strävhet. Det är gott, men inget jag dricker ofta. Syrah?
Jodå; en Côte-Rôtie 2000 från Jamet! Spännande och gott, men inte min favorit i flighten.
Nya karaffer på bordet, och nya gissningar. Första vinet är en klockren bordeaux, och vi gissar kommuner på vänstra stranden redan vid andra sniffen. Jag är inne på St Julien, mest på uteslutningsmetoden. Sedan börjar tvekan smyga sig på. Doften har klassiska svartvinbärs-/cedertoner och smaken är frukttinad, ganska mjuk med en lätt blyertston, ceder och en liten rökighet... Något får oss att vandra runt en stund i alternativa gissningar men vi är egentligen alla överens med Vinmannens kategoriska: "Frankrike, end of story!".
Nix. Men en riktigt fransk amerikan...! Opus One 1986 - ett ytterst vällagrat exemplar - visar sig från sin allra bästa sida. Otroligt gott och kvällens vin!
Nästa flaska är min. En liten överraskningsbutelj köpt på the Sampler i London... Ganska mörkt i färgen tycker jag som känner åldern, även om en liten tegelkant anas. Doften är först en smula återhållen men sedan kommer en klassisk, elegant och mogen, tydligt cassistonad doft med bra djup. Smaken är också den frukttonad med jättefina tanniner och bra balans. Fantstiskt fint och väldigt klassisk. Gissningarna är också här snabbt i Bordeaux (Pichon-Baron 1990?), men vandrar över till USA när jag avslöjar att det inte är därifrån. Att vinet är från 1982 gör det inte lättare för dem. Och när jag sedan berättar att det trots allt är franskt är förvirringen ett tag tämligen stor, men rutinerade rävar hittar snart fram till det enda tänkbara alternativet...
Mas de Daumas Gassac 1982; gården planterades i början 1970-talet och skördades första gången 1978. Ganska tidigt fick det rykte om sig som "Lafite of Languedoc" och senare också för god lagringsduglighet.
75% CS, 20% Malbec, Merlot, CF och resten okänt...! Ovanligt detaljerad baksidesetikett för att vara från 1982.
Och bra fyllhöjd för ett 30-årigt vin!
Sista vinet var ungt i sammanhanget. Yoghurt, björnbär och vanilj i doften, frukt och mycket fat i smaken. Mnja... jag är chanslös.
Och det visar sig vara kvällens andra Côte-Rôtie - den här gången från Guigal och det varma året 2003 som antagligen ställde till det lite. Inte min kopp té. Men kul att få två CR i samma provning - det fanns definitivt likheter.
Mina foton på mat blir aldrig särskilt bra och gör inte smaken rättvisa, men den här rådjurssadeln med sin lingonbaserade sås, mos på rostade palsternackor, mandelpotatis och västerbottenost och slutligen smörkokta småmorötter med örtsalt... det satt som en smäck! Skålarna slickades och benen gnagdes rena under trivsamt småprat... fler sådana måndagar, tack!
6 kommentarer:
En 82 Mas Daumas Gassac minsann. Jag har en 1998 köpt på egendomen som jag ställt fram för slakt i närtid. Kanske ska tänka om, alltså ... På domänen säger de alltid drick ung på frukten eller en bra bit över tio år gammal. 1982 har jag ingen koll på som årgång i området, men 1998 var hursomhelst en bra årgång. Hmm, tål att tänka på.
I övrigt, jag inbillar mig att du hade föredragit Jamet från 2003 framför Guigals - som jag minns det är Jamets 03:a är mer elegant.
Men det är sådant som är så roligt med BYOB - man vet aldrig vad folk har med sig och i bland plockar folk helt oavsiktligt med sig skitkul paralleller.
Betyder "mnja" gott eller mindre gott? ;-)
Vad tyckte du om den? (M de DG)
Epokgorande men kanske inte langre sa alert.
Drack faktiskt 78 en gang, hos dem:
Mas de Daumas Gassac 78 och i glaset.
Ganska trott.
-P
@Henrik: Kul! Det var min första MdDG. I affären fanns -82 och -83, den förstnämnda ca 100 kr dyrare pga årgången. Hur lagringsdugliga senare årgångar är vet jag inte, men -82 behövde i ett omdöme från producenten fällt år 2002 "decades more..."
@ P: "Mnja..." Är en av vinskribenter allmänt accepterad omskrivning av 82-83 Robert Parker-poäng. ;-) Helt okej, men kunde ha varit klart bättre, med andra ord.
MdDG var stark konkurrent till kvällens näst bästa vin, och det kanske kunde ha framgått bättre att jag verkligen gillade det! Sedan kanske det inte är ett vin jag kommer att vilja betala 1000 kr/flaskan för regelbundet, men för att prova så.... absolut!
Hade jag bara vetat att den där vinmannenskojaren hade tagit med sig en 2003'a Cote Rotie av Guigal så hade jag givetvis tagit med mig dito av Jamet. Den hade krossat, verkligen krossat...
@KJ:
Nej, viket vin skulle man vilja betala 1000 kr for regelbundet? Eller ens tillfalligt? ;-)
-P
PS: Inte heller bilder pa flaskor blir bra med blixt. Regel #1 for bra bilder: anvand inte blixt. ;-)
@P: Åjo, nog finns det många viner jag skulle kunna tänka mig att regelbundet betala 1000kr flaskan för, om än inte dagligen...
Tyvärr blir fotona med min iPhone lätt för mörka utan blixt, men jag håller i sak med. En smidig digitalkamera med bra ljuskänslighet kanske är årets julklapp...!?
Skicka en kommentar