söndag, april 05, 2009

vinpriser...

En helg i beredskap igen, och snålt med bloggämnen. Att min hemgjorda cider serverad källarsval på terrassen i lördagseftermiddagens vårsol rönte allmän uppskattning var roligt, men den behöver sockras något för att inte bli alltför syrlig i glaset. Efterjäsning enligt champagnemetoden har gett ett farligt högt tryck i buteljerna, som lätt skjuter korken flera meter upp i luften när grimman klipps av med sax. Spännande! Frågan är när den första kärlsprängningen inträffar?

Annars har jag ägnat mig åt lite vinläsning som kompensation. Decanters aprilnummer tar upp frågan om vinpriser i samband med the credit crunch, och påstår att "nu lär det vända"! Med två inte fullt så framstående årgångar bakom sig (2006 och 2007) och en sviktande världsekonomi skall det onekligen bli intressant att se hur primörmarknaden i Bordeuax slår i år. Hur högt - eller lågt? - kommer slotten att våga prissätta sina viner? Vem går ut först? Stephen Spurrier spekulerar i sin artikel om att Bordeaux 2008 inte kommer att erbjudas en primeur förrän till hösten. I snitt har toppvinerna från tidigare årgångar fallit med 20-30% sedan högsta nivån förra året hos engelska vinhandlare. Det - kombinerat med lågt pund i förhållande till euron - gör att man undrar när fransmännen kommer att börja ta bilen till england för att bunkra billigt franskt vin...?

I Allt om vin 4/2009 skriver Ulf Sjödin MW på temat Hur dyrt kan det bli? Hans slutsats är att viner runt 500 kr i konsumentledet många gånger ger bästa möjliga vin. Där har i alla fall tillverkaren haft det ekonomiska utrymmet att sköta vingården minutiöst, selektera hårt, använda så mycket nya fat han eller hon önskar, lagra under optimala förutsättningar - kort sagt: allt det som kostar pengar i vinmakningen. Priser över den nivån är beroende av andra faktorer som inte påverkas av framställningskostnaden (terroir, marknadsföring, traditioner...).

I Sverige har systembolaget nyss genomfört sin prisjustering. Och inte till det billigare... Jag kan visserligen skatta mig lycklig och har bättre möjligheter än många att ändå köpa flera av de viner jag vill prova, men jag är absolut inte prisokänslig. La Poja för 495 kr/fl känns inte självklart att lägga undan en låda av, till exempel. Så får Sjödin MW hävda hur mycket han vill att det är i det segmentet som man får mest pang för pengen...

4 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Vi skulle vilja hävda att man når den där brytpunkten långt tidigare - åtminstone i områden som inte har högsta status. I rhônedalens randappellationer (ex Vacqueyras) eller i Languedoc-Roussillon kan man nå kvalitetstoppen redan vid 200-250 kr. Skillnaden beror bland annat på långt billigare markpriser och att marknaden fortfarande undervärderar dessa kommande områden.

Annars har Ulf Sjödin rätt i princip och hans resonemang är bra att ha i bakfickan när man handlar vin för källaren. Vi samtalade med honom när vi vertikalprovade Grange och var överens om strategin att köpa kvalitetsviner för 200-500 kr och lagra fram dess inneboende potential. Som perfekta exempel enades vi om Marquise de la Tourette och Pontet-Canet. Grange kan däremot tjäna som skolexempel på motsatsen: priset beror mest på andra faktorer än kvalitet.

konjären sa...

I praktiken är jag inne på er linje, vilket jag även antydde på slutet i posten. Många viner i 500 kr-klassen kan jag uppleva inte presterar sådär våldsamt mycket bättre än ett för 300 kr. Däremot blir skillnaden ganska påtaglig i pris om du handlar lådvis...

Självklart spelar områdets status stor roll i slutändan, men poängen att det bara går att investera till en viss gräns i ett vin är intressant. När du kört 300% franska barriquer och batonnerat med kejsar Napoleons egen spira så finns det inte så mycket kvar att göra, ilksom...

Själv tycker jag att en av de största behållningarna med att lagra vin är de där fynden runt hundralappen som växer två storlekar med ett par, tre år på nacken. Bra bruksvin som blir riktigt bra med lite tid - alltid skoj!

Niklas J sa...

Ju mer man betalar ju mer mognad förväntar jag! Det är mitt främsta argument till att köpa vin i 500 kr+ klassen!

konjären sa...

Good point... Drickfärdiga Bordeauxer från säg -83 till -96 kan jag självklart tänka mig betala mer för än nyare buteljer av samma vin som jag måste hålla på i tio år. Det märkliga där är ju att det är det omvända förhållandet som gäller...!