cadenhead's caribbean rum (cask strength)

Efter en riktig vinterutflykt till stugan i södra Hälsingland vankades det rejäl pastamat och ett stadigt, fylligt och lagom moget rödtjut att fullända kvällen. Trodde jag. 1996 Raimat Vallcorba Reserva Cabernet Sauvignon skickade varningssignaler redan vid luftningen. Var det inte en ton av...? Hmm... Inget alltför uppenbart, men sensorerna var inställda på foul-play-detection-mode när det hälldes i glas efter en halvtimme.

Det nappade sådär. I bakgrunden mamman som mest dricker kaffe...

Vi luktade och smakade, smakade och luktade. Vinet var en besvikelse, så långt kunde jag konstatera ganska direkt. Det fanns egentligen varken mognadstoner eller fruktighet i det. Möjligen en mer rödbärig, lite syrlig ton, som jag förknippar med en del övermogna, uttorkade viner (tänk lingon, tranbär...). Men det var inte övermoget heller. Till slut yttrade jag för hustrun:

"Undrar om det här ändå inte är lite defekt?"

"Ja! Jag vågade inte säga något för jag var inte riktigt säker, men jag tyckte jag kände en yllevante nyss!"

Slutdomen blev alltså en smygkork som sugit frukt och kraft ur vinet men ännu inte lämnat sin tydligaste våta-hund-filt efter sig. Trist.

I stället fick kvällens dryckesbehållning bli julklappsrommen från storebror. Cadenhead, den stora oberoende buteljeraren i Skottland, sysslar också med rom. Man utger sig för att (antagligen) vara det enda företaget i världens som har stora kvantiteter gammal, fatlagrad Demerara-rom. Man buteljerar ett fat i taget, filtrerar inte och ofta i cask strength. Den här flaskan köptes på plats i Campbeltown, och fylldes och etiketterades vid beställning. Snyggt försäljningstrick, förstås, men samtidigt finns det naturligtvis något speciellt med att veta ett rommen i glaset kommit direkt från fatet, utan att passera gå.

Snöpulsarnas belöning!

Doften är i outspätt skick naturligtvis något eldig, men inte så mycket som 63.8 vol% skulle kunna få en att tro. Den mest framträdande doften är annars the, tillsammans med russin och choklad. Med vatten tonas the-doften ned och framför allt russin och arrack växer till sig. Och så torkade fikon, kokos, choklad, lakrits... aaahh! Hela Karibien har trängt sig ned i några gyllene droppar!

Det är klart drickbart direkt från flaskan, och bränner inte tungan på något vis. Den som serveras detta blint skulle knappast gissa på den stöddiga alkoholstyrkan. Men det vinner på lite vatten. Smakpaletten blommar ut på ett helt annat sätt och lindar in gom och tunga i essenser av varmare breddgrader. Perfekt att värma kropp och själ med an efter en skön vinterdag i snön! Tack, brorsan!