Sista flaskan av ett vin jag hade tänkt spara på. Men vad gör man när förrådet är sorgligt tomt på lagom mognande burgunder? Det har i alla fall blivit någon spridning på konsumtionen; första flaskan provades för ett och ett halvt år sedan.
Till långsambakad fläskkarré med orientaliska inslag (tack, hustrun!) var dock vinmatchningen inte alldeles enkel. Antagligen hade ett halvtorrt vitt med hyfsad syra passat bra, men jag var så sugen på rött efter min konvalescens. Kanske en yngre bourgogne skulle kunna stå upp på ett bra sätt? Tänk canard à l'orange? Visst, vi prövar!
Så givet förutsättningarna var det nog ingen nackdel att vinet inte hunnit blomma ut fullständigt. Det fick dock en stadig omruskning i karaff och stå och lufta sig en 45 minuter innan det kom i glas, eftersom jag mindes det som synnerligen tanninrikt sist.
Min första tanke när jag doftar är att här har något hänt. Jag hör inte till dem som påstår sig ha absolut doftgehör (eller vad det kan tänkas heta), men vad jag väntade mig när jag drog in ångorna i näsan var inte vad som mötte mig. Visst var doften fortfarande frisk och full av såväl hallon som kryddor och lite blommor, men jordgubbarna var inte nyskördade och solvarma utan mer torkade; som från ett kvarglömt müslipaket i sommarstugans skafferi. Det fanns en antydan till mognad som börjat göra sitt antågande; ett par vissna löv som släppt från sina fästen för att singla till marken och ta en ny fas i kretsloppet - men fortfarande långt till hösten och frasande täcken av gulbrunt att traska omkring i. .... Aaaahhh!
Det är något med bourgogne som lockar fram skrivbordspoeten inom oss. Det är visserligen en uttjatad klyscha att bordeaux vänder sig till förnuftet medan bourgogne tilltalar hjärtat, men något ligger det kanske i det? På samma sätt skulle jag säga att champagne står närmare bourgogne och cognac närmare bordeaux. Men det där kan vi dryfta en annan kväll!
I munnen har det här vinet fortfarande ett riktigt stramt grepp, men mina tidigare noteringar gör gällande att det närmast blir odrickbart utan mat. Så inte ikväll. Krävande, ja, men inte odrickbart. Stramheten och syran framträder först och håller tillbaka frukten, som blommar ut efterhand. Mycket gott!
Sammanfattningsvis ett vin som antagligen börjar närma sig sitt drickfönster, och som nu är slut i källaren. Någon som har tips på 200-kronorsbourgogne från samma år att fylla på med?
5 kommentarer:
Kul med färska intryck! Ingen unknad i någon av dina flaskor alltså?
Nej, inte så det störde mig i alla fall. Men jag vet med mig att jag har hög toleransnivå för lite spunk i buteljen...
Det som stör mig mest är att jag hinner dricka upp det jag har innan jag kommer att tycka om dom som mest!
Bourgogne från 2005? Jag har inte testat men jag är nyfiken på den här:
http://www.artbergomvin.nu/layout_doc.asp?v=&menu=01.02.01
Hmm.. jag fick leta lite, men jag gissar att det är den här du menar:
2005 Beaune Montage Saint Desire Joillot (BS 75185, 216:-).
Låter i alla fall helt klart intressant av beskrivningen! tack för tipset!
Japp, det var den jag tänkte på.
Skicka en kommentar