chateau trotte vieille 1998

Efter ännu en hård dag i karljohan skogen - den här gången i sällskap av IT-mannen med familj - var det dags för lite klassisk mat och klassiskt vin. Mina vänner i bloggosfären fortsätter sina botaniseringar i de senaste nyhetssläppen och jämför moderna italienare med varandra, så ibland känner jag mig lite ensam i min stilla Bordeauxlunk. Men jag har svårt att tänka mig något så gott och samtidigt matvänligt som en tioårig Bordeaux av åtminstone medelgod kvalitet! Ni får alltså stå ut med ytterligare ett av mina Bornholmsfynd - Chateau Trotte Vieille 1998; Saint Emilion Premier Grand Cru Classé B.

Slottet räknas normalt inte till de mest intressanta i St Emilions Premier GCC-skikt, och det fanns enligt uppgift de som förväntade sig att de skulle klassas ned vid den stora omklassningen i St Emilion för en tid sedan. Så blev dock inte fallet. Vingården är planterad med 50% Merlot, 45% CF och 5% CS, men i 1998 fanns det en övervikt av Merlot. Året var ju också - enligt Broadbent - något av en split-vintage där tidigt mognande Merlotdruvor klarade sig bättre än vänstra strandens Cabernet Sauvignon.

Vinet öppnas och dekanteras medan svampen rensas. Det får stå öppet i vinrummet kanske en halvtimme, men när middagen ser ut att bli senare än beräknat tillsluter jag karaffen. Jag vill inte överdosera luften och riskera att det blommar över för tidigt.


Redan den första doften i glaset, 1,5 timme efter dekanteringen, får ansiktet att spricka upp i ett stort leende. Hustrun ser också påtagligt nöjd ut. "Ååå, det luktar, det luktar... Vad är det det luktar!?" Tja, säg vad det inte doftar? Jag plockar upp en initial fruktighet som känns större, yngre än väntat. Sedan kommer det på rad intryck som läder, söt tobak, kryddigt trä... I munnen är först och främst balansen total. Så otroligt välpolerat, mjukt men ändå stramt; ingen blyklubba i sammetsfodral som drämmer till utan mer en bestämd smekning i gommen - lika välgörande som att få axlarna knådade med resoluta tag! Och så längden - vilken längd! Frukten finns kvar, men framför allt är harmonin så total.


Det här är löjligt gott just nu, och jag förstår inte varför jag skall hålla på min resterande flaska särskilt länge till. Till en tournedos med gräddig svampsås spetsad med lite konjak och sherry och rårakor satt det naturligtvis otroligt bra, och så här i augustis sista skälvande andetag utnämner jag det till sommarens bästa Bordeuax. Alla som tvivlar på vad mognad tillför ett vin borde tvingas i en flaska Trotte Vieille -98 pronto!