torsdag, augusti 21, 2008

brolio 2006

Finare och Vinare konstaterar att vardagen är över oss, och går analogt med detta loss på vardagsvinernerna. Deras besvikelse över trotjänaren Brolio Chianti Classico 2006 gör mig lite fundersam. En halvflaska (det är ju ändå vardag...) plockas fram till en kyckling i ugn inspirerad av medbloggarna, men med den vinfientliga citronen utbytt mot lite annat. Efter att kycklingen brässerat färdigt reduceras vätsan ihop en stund, mixas och spetsas med en skvätt matlagningsgrädde. Tillsammans med couscous en ganska snabb och trevlig vardagsmiddag.



Men det var ju det här med vinet. Brolio har varit ett stående inslag hos oss tidigare. Om det börjar tappa så är det stor skada. Doften ger en del varningsvibbar. Är det egentligen så här Chianti Classico skall lukta? F&V skriver att vinet är 100% Sangiovese, men enligt Ricasolis hemsida är det Sangiovese and a small percentage of complementary grapes. How small?

Jag är ju som bekant känslig för söt frukt, och nog finns det en del sådant här. Söta plommon? Och inte är det lika stramt som tidigare? Körsbären finns där, och en del körsbärskärnor, tillsammans med örtkryddor. Det är inte dåligt, men kanske lite ... jolmigt?


Jag drar mig till minnes en nyligen publicerad artikel i Decanter. Gjorde inte de något om Chianti Classico nyss? Jodå, i augustinumret är det Tuscan special med en stor provning av de senaste årgångarna Chianti Classico. Där får Brolio 2006 hela fyra stjärnor och omdömet: Big, sweet fruit, pronouncedly black cherry. Great acid/tannin balance. A very nice wine indeed. 2008-2012. Huh? Inte känns just acid/tannin balance som det här vinets mest framträdande egenskap? Pratar vi verkligen om samma vin?


Kanske inte. Prislappen indikerar något annat. Enligt Decanter kostar vinet £10.49-£13.99 (motsv 127 - 169 SEK). Ett påslag på mellan 30-70% jämfört med det svenska priset. Castello di Brolio 2004 är med i samma test (som också får fyra stjärnor) och kostar £24.94 eller 302 SEK; nästan på kronan detsamma som i Sverige. En tredje Ricasoli, Rocca Giucciardia 2005 (även här fyra stjärnor), kostar £ 12.97 eller 157 SEK, lite drygt 20% över SB. Kan det vara så att det vin som säljs i Sverige är en enklare batch; att vinet korrekt gjort och bra år skulle kosta runt 150-lappen i stället för 99:-?


Vinmannen ringer påpassligt mitt i maten, och är direkt inne på den linjen. Han jobbade på SB när 2003:an såldes, och rekommenderade den till allt och alla. Nu har vinet rasat, menar han. I stället för ett lockpris som man sedan höjer kan det alltså handla om ett lockvin som man får in i folks medvetande och - inte minst viktigt - i SB:s ordinarie sortiment, och sedan kränger man bort några årgångar med lägre ambition för att hämta hem pengarna. I Decanterartikeln står om årgång 2006:


I found most of the 2006 Chiantis very enjoyable: mainly made in a more traditional style, showing lovely garnet colour, pretty black cherry aromas, and delicious black cherry fruit, with abundant acidity to structure and keep them supple. This is a vintage for Chianti fans to relish.


Låter inte som att man skulle behöva misslyckas...?


Sammanfattningsvis lite av en besvikelse. Kanske skall inte konspirationsteorin dras för långt, men ett sunt mått av skepsis och ifrågasättande är nyktert. Jag kommer dock att ge det någon mer chans och har inte dömt ut det helt ännu.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är också besviken på Brolio 2006. Har provat resten av årgång 2006 av Chianti Classico på SB och de andra är väldigt bra, Brolio står ut som den fula ankungen i sällskapet! Sammanfattningsvis så är min bedömning att 2006 är en bra årgång!

MSVin sa...

P.S anonym glömde att påpeka att inlägget kom från MSVin:s blogg, se mer för en utförlig genomgång av Chianti Classico 2006.

konjären sa...

Tack för genomgången! Jag borde läst ditt inlägg innan jag författade själv, så hade jag sluppit övergödsla med samma Decantercitat. Men visst är det intressant att läsa de lite divergerande kommentarerna i samma tidning?

Vinös sa...

Intressant inlägg! Jag tycker det känns väldigt troligt att det förekommer mygel av den här sorten.

Jag har givetvis inget belägg för att just Ricasoli fuskar. Men, om man tack vare några år med goda recensioner från Kronstam och ett stabilt fäste i ordinarie sortimentet, har byggt upp en omfattande försäljning i Sverige är det klart att det kliar i fingrarna att casha hem genom att skeppa fuljäst chianti hit och skicka the good stuff någon annanstans.

Vinös sa...

Förresten tror jag det är lika vanligt att det fuskas redan i upphandlingen när viner köps in till ordinarie sortimentet.

När Systembolaget ska handla upp ett nytt vin får importörerna skicka in 6 flaskor av varje offererat vin till en blindprovning där det bästa vinet väljs ut. Givetvis förekommer det att importören skickar specialpreppade flaskor eller rentutav ett bättre vin i det offererade vinets butelj.

Ett annat klassiskt exempel gäller NV-champagne. När leverantörerna ska skicka in sina 6 flaskor till blindprovningen väljer man några som legat 3-4 år i producentens källare och därmed fått en fylligare och mognare profil. När upphandlingen väl är vunnen är det bara att leverera yngre viner. Ingen kan ju bevisa att det myglats!

Anonym sa...

Nu är du lite ute och cyklar, Vinös.
För det första är det 3 flaskor av varje vin som skickas in till offertprovningen, 1 av dessa flaskor sparas för framtiden utifall vinet skulle vinna offertförfrågan.

När vinet sen lanseras så görs det nogranna tester och kemiska analyser mellan slumpvis utvalda buteljer i butikerna och de ursprungliga provflaskorna. Systembolaget har enorma resurser i form av kemister och laboratorier just för sånt här.

Det har hänt flera gånger att Systembolaget stoppat lanseringar av ett vin pga att det inte är samma vin som de provat tidigare.

Som importör så vågar man inte hålla på med sånt mygel, det kan straffa sig hårt.

Vinös sa...

Jag vet inte om jag är någonstans och cyklar. Det jag vet är jag småler när jag läser ditt anonyma inlägg. Kan man misstänka att du jobbar på ett detaljistmonopol i ett avlångt nordiskt land?

Du skriver att Systembolaget flera gånger stoppat ett vin för att det inte är samma som de tidigare provat. Hmmm? Vi har köpt och samlat på vin i 15 år och aldrig hört talas om detta.

Det stora problemet i ditt resonemang är just din formulering "samma vin". Hur definierar man det? Egentligen är varenda flaska vin unik beroende på exempelvis:

1) Vilken tank/fat som den tappades ur hos producenten
2) Naturkork som förslutning skapar alltid flaskvariation
3) Hur flaskan transporterats och lagrats (temperatur, ljus, vibrationer etc)

Det är därför väldigt svårt för ett laboratorium att påstå att två flaskor inte innehåller "samma vin". Dessutom kommer ju en producent som ska fuska inte byta ut hela vinet. De kanske bara blandar i typ 20% fulvin (gjort på samma druvsort) i den ordinarie cuvéen för att på så sätt förbättra marginalerna. Det kan inget laboratorium bevisa!

Systembolaget kan, i enlighet med sina inköpsvillkor, som du påpekar utföra laboratorietester om de misstänker att ett parti vin är defekt. Men de testerna är mer inriktade på mikrobiologisk standard, svaveldioxidinnehåll och annat som kan ha hälsoeffekter på konsumenten.

Det vore intressant om du kan komma med ett exempel på något av alla de viner som du påstår att Systembolaget har dragit tillbaka för att de inte var "samma vin" som en gång offererades!

konjären sa...

Det är ju egentligen två olika saker som diskuteras här. Självklart kan jag som konsument inte utesluta att man skickar "finvin" till provningarna och "fulvin" till affären. Jag kan tro och hoppas att SB har metoder för att förhindra detta, men det är inget jag känner mig särskilt insatt i. Det är ju hur som helst ett mer eller mindre bedrägligt beteende ("mygel, som anonmym kallar det), även om jag kan skulle tro att den rättegången kan bli ganska krånglig. Precis som Vinös är inne på så torde bevisläget bli ganska svårt.

Ett annat scenario är ju det som jag antyder med Brolio. Av lanseringsårgången plockas det bästa vinet för att få höga poäng, goda recensionser och en garanterad plats i ordinarie sortimentet. Av senare årgångar skeppas sedan gradvis betydligt enklare vin, som säljer bra i tre, fyra år av bara farten. Inte bedrägligt i juridisk mening, men inte något långsiktigt varumärkesbyggande. Det som ju framstod som märkligt i Decanter är att vinet i England kostar 30-70% mer än i Sverige; en prisskillnad som kanske inte är motiverad i sin helhet av skillnader i skatter, avgifter, allmän prisnivå etc.

Jag är medveten om att det finns mängder av osäkerhetsfaktorer i min analys, men tycker ämnet är intressant och tar gärna emot fler synpunkter!

MSVin sa...

Konjären: jag tycker att du är inne på ett viktigt spår, prisskillnaden... Kan det bero på att SB köper in så mycket så att de får rabbat och därmed pressar priserna. Eller så kan det ju vara så att man har två olika blandningar, det vill säga vin fran samma år men att druvor från sämre vingårdslägen kan hamna i en blanding och de från bättre i en annan blanding. Det är ju fullt möjligt, men Sverige är ju en stor marknad för Ricasoli, varför riskera att gå på pumpen. Som bekant är svenska vinkonsumenter de mest upplysta i världen rent generellt och alla journalister plus alla bloggar, för eller senare skulle vinet få dåligt ryckte, försäljningen skulle minska och varumärket tappa prestige! Ja, det är ett stort vågspel Baronen i sådana fall ger sig in på om det är så. Han har medvetet lyft märket tillbaka till glansljuset efter 1970 0ch 1980-talets fiasko. Men man vet ju aldrig...?