söndag, augusti 24, 2008

viña pomal 2002, chateau bernadotte 1998 m.m.



Hustrun och jag firade igår försenad bröllopsdag med att plocka och rensa 17 kg karljohanssvamp. En höst med Fungi Porcini på menyn är i annalkande... Den planerade bion får ställas in, men ut på restaurang skall vi i alla fall. Den här gången faller valet på den ambitiösa kvarterskrogen Peppar Peppar; ett stenkast från järnvägsstationen men i ett undanskymt läge.


Maten får med beröm godkänt och är klart prisvärd. Det är inte bara tråkiga krogklassiker på menyn utan lite mer uppdaterat käk. Hustrun är mer än nöjd med sitt ankbröst och jag njuter av en smältande, confiterad spädgris. Tyvärr har inte vinlistan samma ambition. Den vänliga servisen låter oss dock prova ett par öppnade flaskor för att bilda oss en uppfattning, och efter inledande skepsis faller faktiskt en rioja oss i smaken! Viña Pomal 2002 är en rioja reserva från Bodegas Bilbainas Jag har varit ganska skeptisk till rioja skall sägas, och minns dem som vaniljpumpade och ganska slätstrukna. Naturligtvis finns vanilj i doften även här, men även frukt (mörka bär), kryddor och framför allt har det en stramhet i avsluthet som jag uppskattar till mat. Gott; inget stort vin men väl anpassat till maten. Kul att få se sina fördomar komma på skam emellanåt!
Till efterrättens chokladbakelse med björnbär och vanilj rekommenderas jag först en Lenz Moser TBA när de inte har något hyfsat portvin, men sedan kommer det fram en Aleatico Candido från italienska Salice Salentino. Helt okänd mark för mig, men friskt vågat och så vidare... Jodå; inte pjåkigt. Lite brända toner av russin och nötter som för mig passar bättre till chokladen än en österrikisk TBA skulle ha gjort.

I kväll var det det middag med svärföräldrarna. De har i förväg lämnat in ett par flaskor Chateu Bernadotte 1998 som legat i deras matkällare sedan resan till Frankrike och Bordeaux 2003. Det här skall bli spännande!

Till förrätt serveras en blomkålssoppa med bresaolachips. Milt och krämigt möter krispigt och lite salt - mums! Efter lite beslutsvånda låter jag korken flyga på en Gonzales Byass Apóstoles Palo Cortado Muy Viejo. Vinet är lagrat minst 30 år i ett solerasystem som startade 1862 för att fira drottning Isabel II:s besök till vingården. En otroligt rik doft av nötter och torkade frukt som för ankarna till tawny port eller madeira, men ändå med den där omisskännliga sherrytonen som avslöjar dess ursprung. Otroligt gott vin, och med tanke på tillverkningstiden måsta man kalla det ett fynd! Finns i bland på flygplatser - håll utkik!
Så var det dags för Bordeaux. Jag korkar ur vid bordet för att lufta i karaff en halvtimme eller så och anta dricktemperatur i väntan på maten. Häller upp en skvätt i mitt glas och doftar - aj, aj...! Ingen bra start för Bernadotte. En svagt stickande doft slår emot mig. Det är inte yllevante och totalridå, men något är definitivt inte riktigt som det skall. Jag ger det en chans i karaffen en stund, men svärfar grinar illa och ber oss öppna den andra flaskan också. Hoppas, hoppas... Jodå - här känns det bättre! Vi får därmed alla chansen att prova två i övrigt identiska viner (samma slott, samma år, inköpta vid samma tillfälle, lagrade i fem år under identiska förhållanden) som beter sig väldigt olika.
Det första vinet känns surt, strävt och allmänt ogint och är nästan helt utan frukt. Det andra beter sig mer som en tio år gammal Haut-Medoc. Även här är frukten fortfarande lite blyg, och jag undrar om lagringen i svärfars matkällare farit riktigt varsamt framt med vinet... Det andra vinet är dock inte defekt på något sätt, och erbjuder bra längd i smaken och riktigt strama tanniner. Sammantaget känns det dock som om det varken erbjuder riktigt mognadstoner eller frukt. Lite stumt, helt enkelt, men fortfarande ett gott vin. Till rådjursstek med svamplasagne och madeirasky höll det riktigt bra!
Till hustruns snart berömda plommonkaka (eg. Karin Franssons...) plockade jag fram ett annat udda vin ur källaren; ett sött starkvin från Kanada! En gåva från en av Drucketkollegorna när vi höll vår Pichon-Lalande-provning här i vintras. Vinet heter Lakeview Starboard och är något så udda som ett "portvin" på Cabernet Sauvignon, gjort på Niagarahalvön i Kanada. Vinet var onekligen mycket spännande, och helt olikt det mesta jag prövat tidigare. Den tydliga svartvinbärstonen stack ut och gjorde det klart att det inte var ett vanligt portvinsförsök i glaset. Även körsbär, mörk choklad fanns där, och sammantaget matchade det efterrätten på bästa sätt. Tack för det, Drucket!
En lärorik helg med lite udda viner. Nu är jag redo att möta arbetsveckan...




3 kommentarer:

MSVin sa...

Konjären: en fråga? Efter att ha suttit och läst tidigare inlägg på din blogg, mycket bra läsning, så kom jag över några bilder från din vinkällare. Till frågan: vart har du fått tag i hyllsystemet. Håller på att göra om min källare!

Tack på förhand.

konjären sa...

Tack för kommentaren! Hyllsystemet i mitt vinrum kommer från folkhemsmöbleraren IKEA... Hyllan heter Gorm, och man köper lösa plan efter behov. En hylla med plats för ca 100 flaskor kostar ca 600 kr, tror jag.

MSVin sa...

Tack för hjälpen!