brolio chianti classico 2004

Befinner mig på kursgård i Stockholms kustband. Till middagens hjortfilé rekommenderas Big House Red; ett vin jag aldrig provat tidigare. Vinet består av en blandning av i stort sett alla kända röda druvor. Jag får chansen att smaka av, och känner direkt att det här är inte min likör. För mig kändes det alltför fruktdrivet, modernt och fatat. Inte onödigt sött, men ändå. Jag ber att få se vinlistan. Jo, jag är besvärlig när jag är på konferensanläggningar - jag vet vad de tar betalt och tycker att de kan leverera lite service också. Att alla skall ta deras utvalda vin känns inte självklart.

I listan hittar jag Brolio Chianti Classico 2004 för samma pris som Big House! Lätt val - hur det passar till hjortfilén är en annan fråga... Efter de senaste diskussionerna tänkte jag inte försitta chansen att prova en äldre Brolio.

Jag har dock lite svårt att vid en konferensmiddag sitta och fördjupa mig vid doft- och smakintryck. Låt oss bara konstatera att det är en milsvid skillnad mellan 2004 och 2006. Mörka körsbär, choklad, örter - kanske t o m lite mocka!? Det här vinet hade balans, struktur, ryggrad och en avslutande stramhet som bestående intryck. Rasande gott. Om det är så att två års lagring lockar fram samma egenskaper hos 2006:an kommer jag raskt att investera i en låda. Dessvärre tror jag inte det. Klasskillnad, helt enkelt. Och - behöver det sägas? - betydligt mer up my alley än något stort hus...