söndag, mars 16, 2008

sometimes you win, sometimes you lose...

Till lördagsmiddagen - bestående av helstekt, hängmörad entrecote (vad gjorde man innan den digitala stektermometern - vinst varje gång!), svamprisotto och rostade svartrötter - behövdes ett par dl vitt vin till risotton. Det visade sig att vi var helt renons på vitt bruksvin, och "tvingade" därför oss själva att öppna en bättre riesling...



Balthasar Ress är en för mig okänd producent, vilket antagligen säger mest om mitt hittills alltför begränsade intag av bättre tysk riesling. Enligt litteraturen förfogar de över 36 ha och släpper ca 250.000 fl/år, så det är ingen liten producent. Odlingarna ligger utspridda i mindre lotter på flera ställen, och många viner är vingårdsbetecknade. Denna 2003 Rüdesheim Berg Rottland Rheingau Riesling Erstes Gewächs hittades på ett SB för 190:- för antagligen ett par år sedan. Troligen nedsatt pris; jag har då och då plockat på mig okänd tysk riesling på rea och sällan blivit besviken.


Så inte heller denna gång. Vinet är gyllengult, "metalliskt" i färgen och doftar underbart av tropisk frukt, mineral, citrus och en droppe diesel. Smaken innehåller också en del honung och bivax utan att vara söt. Balanserat och gott. Kanske hade man kunnat vänta sig lite skarpare syror, men det kan ju ha att göra med det varma året. Passar utmärkt som matlagningsvin både i risott och i kock...


Kvällens besvikelse blev dock 2001 Chateau du Tertre, en 5e cru från Margaux, Bordeaux. Redan vid första sniffen hittas en antydan, och efter en timme i karaff när det är dags för mat återstår inget tvivel. Hustrun rynkar på näsan och får associationer till någon labbvätska. Själv kan jag bara konstatera att korken har varit framme igen. Ingen brutaldefekt som vår nära-döden-upplevelse med 1982 Chateau Pape-Clément häromsistens, men ändå berövad på all frukt och en lätt stickande, unken ton. Trist. Flaskan inköpt på anrika Berry Bros & Rudd i London hösten 2005. På Cellartracker ges blandade omdömen mellan 87-94, med ett snitt på 90,5.


Som tur var sålde Olivia på mig några schyssta halvflaskor häromsistens, och en paniköppnad halva Domaine du Vieux Laxaret fick avsluta middagen. Tyckte inte den nådde upp till Chateau Mont Redon, men bättre en korrekt sydröning än en trasig bordelais...

Inga kommentarer: