Det här med årgångstabeller skall definitivt tas med en nypa salt. Den enda beef jag haft med Den Stora Vinvärlden var när jag ifrågasatte Johan Magnussons bedömning av champagneåret 1996 i Vinauktionsboken 2005. Han listar året som ett av de sämsta på 90-talet - en bedömning han är ganska ensam om. Att ifrågasätta hans omdöme på den punkten uppskattades dock inte av hans förläggare, men det är en annan story.
Hur som helst - efter vår förlovningsresa i Toscana augusti 2001 har dock vinerna från regionen i allmänhet och Montalcino i synnerhet en särskild plats i våra hjärtan. Som en liten påminnelse från hustrun fick jag en flaska att avnjuta vid behov, och efter ett särskilt smårutten vecka på jobbet (vad sägs om 65 timmar i tjänst på 90 timmar, totalt 15 timmars sömn och - låt oss kalla det - sparsamt med beröm i samband med lönerevisionen under veckan) kändes det som om jag behövde något gott och nyttigt.Till en pasta med lövbiff, lök och svamp korkades alltså ett av SB:s få BdM-viner upp. Ingen luftning hanns med, men vinet öppnade sig ganska bra i glaset. Färgen visar sig dra åt det tegelröda; nästan mer än väntat för ett sexårigt vin. Doften är angenäm med klara mognadstoner, katrinplommon, läder, kryddor, lite multna löv och en viss körsbärsbitterhet. Smaken är stram, lite eldig (14,5%) och med körsbär, lite kryddor och läder. Frukten är ganska blyg och det är inte riktigt så väl sammansatt som man skulle kunna begära. Lite spretigt. Men jag och husrtun gillar stilen och därmed vinet. Nu återstår ost-testet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar