chateau mont-redon 2004

Frankofilen undrar i en kommentar nedan vad som hände med "måndag är det nya lördag"? Tja, den här gången är det så enkelt som att helgens beredskap övergick raskt i ett jourpass på måndag natt... Olika faller ödets lotter. I kväll blev dock suget efter ett hyfsat vin alltför stort, och till en vardagslasagne plockades 2004 Chateau Mont-Redon fram.


Sent nittiotal var viner från Chateauneuf-du-Pape något som återkom med viss regelbundenhet på konjärmiddagar m.m. Jag tror att det i mitt fall helt enkelt hade att göra med att det gick att minnas ganska enkelt. Och - trots sitt franska namn - att uttala. Schattå-nöff-dy-Papp. Bra vin. Innan årgångar, druvsorter, domäner, producenter, negocianter osv började komplicera bilden. Håhå, jaja.



Så för någon månad sedan hittade alltså en flaska Chateau Mont-Redon ned i korgen. En flaska gör ju ingen källare, och för att avgöra vinets potential (och därmed om kompletterande inköp skulle göras) var det dags att rycka korken. Egendomen är familjeägt i tredje generationen, och egendomarna är planterade med the usual suspects: Grenache, Syrah, Cinsault, Mourvédre... Årgången 2004 hade goda växtförhållanden med svalare nätter än den varma 2003, vilket bör ha gett bättre balanserade viner. Speciellt lyckat anses Grenache ha varit enligt SB:s årgångstabell, vilken också är den dominerande druvan i detta vin.


Så; är det något bra då?


Ja, till att börja med doftar det riktigt, riktigt gott! Där finns mörka bär, fat, sötlakrits, örter... Munkänslan är medelfyllig med en behaglig efterbrännare som sätter in mot slutet. Alkoholen ligger på stadiga 14,5% vilket märks där men annars inte. Det är inget överladdat, klumpigt vin utan har balansen i behåll. Smaken är - med viss reservation för resterna av en efterhängsen förkylning - medellång till lång och med frukter som klingar ut i ett fatigt, kryddigt avslut. Den vitpeppar som SB hävdar och som jag minns väl från nittiotalets Schattå-nöff-dy-Papper känns dock inte så framträdande.


Det här är hursomhelst seriöst gott. På Cellartracker ligger poängen på 89-90. Jag har ingen kalibrerad skala för det där, men som sagt; gott är det. Och det är ett vin som går att kombinera med annan mat än mina älskade Bordeauxer; det fyller helt enkelt en lucka. Att vinet klarar viss lagring är ställt utom tvivel, men jag har druckit för lite mogen Chateauneuf-du-Pape för att gissa hur länge. Det blir till att fylla på med några flaskor och prova sig fram!

UPDATE: Efter en dag i karaff i kylskåp är vinet snarare bättre än sämre. Till och med vitpepparen tittar fram (eller om jag rensat bihålorna under kvällens volleybollmatch...). Det här kommer att gå alldeles utmärkt att lagra några år!