1989 ch dauzac, 2005 jadot beaune theurons och christmas turkey

En jultradition i vardande...! Julen 2007 bjöd stintan på tjäder hemma hos oss, 2009 stod jag för kalkon och i år blir det repris på kalkonen. Precis som förra året blir det också bordeaux vs bourgogne i glasen; låt vara snäppet enklare än sist, kanske. Har jag blivit snål eller ärvinkällaren tillfälligt urtunnad?

Tjäder med skysås, generöst med "stuffing" (i form av äpple, gul lök, katrinplommon, mandel, sidfläsk och örter), klyftpotatis i ankfett, brysselkål och gelé - mat som tilltalar den äldre generationen och som är värd att återupplevas åtminstone en gång per år. Särskilt såsen gör mycket. Långsamt kokad med kycklingfond, grönsaker, inkråm och en skvätt madeira, sedan "utspädd" med skyn från långpannan där smör, vitt vin och vatten dragit ur smaker från kalkon och fyllning under flera timmar i ugn och många ösningar... Sedan reducerad ytterligare någon timme, monterad med en skvätt grädde för lite extra fyllighet och så en sista madeiraskvätt for good measure... Djup, fyllig och välintegrerad smakintensitet blev resultatet - det finns inga genvägar till en god sås!



Så; vinerna!

En viss nyfunnen kärlek till bourgogne efter några lyckade möten under hösten gjorde att jag ville prova ett nyinköp; 2005 Louis Jadot Beaune Theurons Premier Cru. En chansning vid en visit på SB Passagen. Jadot behöver ju ingen presentation, året är gott och en Premier Cru är ju en Premier Cru och så vidare...

Mina fortsatta irrfärder i Bourgogne gav dock inte så god utdelning den här gången. Visserligen ett gott vin, men ändå lite av en besvikelse. Jämfört med Corton Grand Cru:n häromsistens så var det här ett steg tillbaka. Rödfruktigt, kryddigt och markerad syra, men lite väl slankt och - vad värre är - tråkigt!? En bourgognes främsta skyldighet är väl att fascinera med doft, elegans och nyanser? Inte riktigt vad det här exemplaret lyckas med. Den nyfikne kan hitta ett exemplar i Luleå, enligt SB:s hemsida...

Bättre tur då med en av de kvarvarande buteljerna från konjärernas generösa 40-årspresent! 1989 Chateau Dauzac, 5e cru, Margaux, är inget uppskrivet slott, precis. Sedan 1978 påbörjades en positiv utveckling under nye ägaren Felix Catelier, som sent 80-tal sålde till ett försäkringsbolag. Från 1992 hyrde dessa in inte helt okände André Lurton som manager, vilket bidragit till en fortsatt god utvecklingskurva. CS 58%, Mt 37% och CF 5%.

Förväntningarna var väl - låt oss säga - rimliga när korken drogs, men jag blev grundligt imponerad från start! Ett fantastiskt, moget vin, med varm, elegant margauxkaraktär; mörka frukter bakom ett mognadsdraperi av läder och piptobak och med en längd, elegans och finess som lämnad sin bourgognekollega en hästlängd efter. Alltid roligt att bli positivt överraskad, och det styrker tesen att det ofta lönar sig att ge de mindre, okända slotten en chans även på riktigt mogna årgångar; särskilt vid goda år som 1989...

Till sonens äppelpaj (som fick komma före ostarna för att hinnas med före läggdags...)serverades en 2005 Weingut Bründlmayer Zöbinger Heiligenstein Riesling Beerenausleese! Bara namnet... Ett fantastiskt gott vin, simmigt sött men med balanserad syra; stor doft av tropiska frukter (passionsfrukt, ananas...) med inslag av vita blommor och honung. Det här kan jag definitivt återvända till!

Så; Grande Finale...! Ingen jul utan mogen port, och den här gången var det den äldre broderns tur att invigas i denna ädla dryck på allvar. Till ostarna tog jag fram min sista flaska 1966 Fonseca från auktionen i somras, som visade sig vara precis lika bra som de första två... Mitt bästa auktionsköp någonsin! Fokuserad, helt ren i doft och smak. Toner av bränt socker, fikon, lakrits med en uppfriskande apelsinnot dallrande ovanpå allt. Otroligt läcker i munnen; kraftig och elegant samtidigt och med fantastisk längd i eftersmaken. Så gott, så gott!

Jag önskar er alla en Fortsättning lika God som en Fonseca 1966...! :-)

PS Fler äter fågel med bourgogne till jul...