the battle of b's - bordeaux vs burgundy

En stilla middag med familjer... Nå, så stilla den nu blir med två sjuåringar och en fyraåring i hasorna! Barnfamiljer umgås gärna med andra barnfamiljer; det är ursäktat att ett plötsligt byxbyte tar uppmärksamheten från tallrik och glas, eller att det ljuvligt rosastekta rådjursköttet bryskt ratas av någon som frågar "Varför måste vi alltid ha kött när vi får gäster? Är det för att det är fiiint med kött, va?" med ganska så retsam ton i rösten...

Men barn som leker bra ihop innebär också en stunds kontemplation och avkoppling över vinglasen för stressade föräldrar och en chans till vuxna samtal. Om arbete, barn, resor och vem som i hela världen uppfunnit något så tramsigt som OnePiece jumpsuit. Och varför?!

IT-mannen med hustru (som torde vid det här laget förtjäna ett eget epitet; kanske strålskyddsexperten om det inte lät så... ominöst?) är våra käraste stamgäster. Sedan de hade den goda smaken att flytta inom behagligt promenadavstånd hänger vi hos varandra ätt regelbundet. En vag känsla säger att vi är oftare här på vintern, men oftare hos dem på sommaren. IT-mannen gillar sin grill, sin gin, sin zin...

Här blir det dock vinterbubblor i välkomstglasen. En halvflaska kan vara ganska lagom när maten - för en gångs skull! - är väl förberedd och det mest handlar om att komma till bords. Som vanligt är numera inte mitt fokus på att dissikera vinerna jag dricker till umgängesmiddagar, utan mer att låta vinet vara en del av umgänget och samtalet utan att ta över för mycket... Noterna är därför lite kortfattade.

Billecart-Salmon 1998 har provats några gånger, och om jag jämför med tidigare noteringar så har nog mognaden kommit en bit nu. Den har fortfarande bra längd och syra och är mycket god, men mer åt det rundare, brödiga hållet än åt det knivskarpa jag upplevde för något år sedan.

Första rätten blir en avocadosoppa; busenkel på mogen avocado i mixer med hönsbuljong och créme fraiche. Till det en bit confiterad sidfläsk; fyra timmar i oljebad i 120 graders ugn hade gjort den smältande god!

Vinet blev en 30-årig Palo Cortado från Gonzales Byass; ett vin som kan övertyga de flesta sherryskeptiker och verkligen kan rekommenderas för den som vill ha något roligare med sig från tax-freen än en tvåliters BiB med vodka...! Nötiga, lite brända sockertoner, torkad frukt och en sälta i så väl doft som smak. Man luras lätt av doften till att förvänta sig ett betydligt sötare vin, men det här är tämligen torrt (vore intressant att veta restsötman; snustorrt är det väl inte...!?) och passar utmärkt till framför allt fläsket. Mums!

Så kom rådjurssadel med pommes duchesse (med lite rotselleri), kantarellfräs och madeirasky... Riktigt, riktigt gott! Sadeln förbryntes på en plåt lagd ovanpå spishällen och gick färdigt under lång tid och låg temperatur.

Två viner serverades öppet och parallellt; 1996 Chateau l'Arrosée och 2000 Corton Grand Cru Domain Louis Latour. Det första vinet en gåva från konjärerna, det andra inköpt på SB efter middagen på Pontus! nyligen. Två hyfsat mogna viner, där båda borde ha potential att matcha rätten bra. Matchen är jämn och ganska hård. För att vara en St Emilion har l'Arrosée rätt låg andel Merlot och hög halt Cabernet Sauvignon - kanske därför doften är så klassisk bordeaux utan att vara så tydlig St Emilion... Vinet är hur som helst i strålande kondition; mörkt, djupt och bra längd; dominerat av tobak och mogna plommon i en underbar doft. Gott, drickvänligt, hyggligt grepp, bra matvin på alla sätt!

Jämfört med Corton 2000 i glaset bredvid blir dock l'Arrosée förminskad ett snäpp. Det står efterhand allt klarare att kvällens vin är från Bourgogne. Det här vinet har en större komplexitet, tydligare mognad och ändå fräsch frukt och en tilltalande köttighet. "Ett klipp!" konstaterade IT-mannen. Ja, jag får nog handla på mig några till, faktiskt....!

Efterrätten blev barn- och vuxenvänlig glass med fantastisk kolasås och "frösockerbräck", allt medhavt och tillagat av gästerna. Även dessertvinet - en 2005 Trockenbeerenausleese från Lenz Moser - var courtesy of the guests. Det här vinet doftade underbart av olika tropiska frukter som ananas och aprikos och hade en lång, lagom söt och balanserad smak. Jag skulle gärna prova det till en jordgubbstårta i sommar!

Som vanligt en alldeles jättetrevlig middag som lyckades förmedla lite nya vinerfarenheter utan att bli nördig... Ser fram emot lite grill, gin and zin in return!