blandat från solsemestern...

En vecka på Gran Canaria i mer än behagliga temperaturer, sol och avkoppling är vad en vintertrött svensk familj behöver... Vi har visserligen besökt ön tidigare, men det är några år sedan och vi förlägger tillvaron på sydvästra sidan i stället för sydöstra som då. Rekommenderas. En riktigt bra vecka, där vi varit aktiva och passiva i olika omfattning men inte på något sätt fastnat i hotellet och poolområdet, utan tagit oss ut och omkring både kortare och längre...

Stora vin- och matupplevelser är det dock lite svårare med. Fokus på övriga familjen ligger på andra saker, men jag försöker hitta öppningar där jag kan...!

Vi gillar inte all inclusive-trenden och har non-inclusive i stället. Varje morgon dukar vi upp en liten men god frukost på balkongen med utsikt över Atlantens vågskvalp. Vinsten jämfört med de som sitter i hotellets betongbunker till matsal och stojar med hundra andra är total. Ett par kvällar äter vi middag på balkongen också. Matbordet är litet men det funkar på tre.

Hämtpizza är naturligtvis enkelt och bekvämt, och lokala SPAR-butikens mest exklusiva vin får följa med. Viña Albalis Gran Reserva de Familia 1998 har fått guldmedalj i någon tysk tävling 2006, ståtas det med på etiketten. Nu är det dock i utförsbacke. Åtminstone den här buteljen, som kanske stått misstänkt länge i butikens mindre vinlagringslämpliga miljö. Mogen doft och bra balans, men en rödvinbärssyrlighet börjar göra sig påmind på ett mindre angenämnt sett.

En klassisk Banana-split på ett riktigt bra och fortfarande humant prissatt kafé/konditori strax väst om Maspalomas sanddyner var en lisa för gom och själ en varm eftermiddag efter kamelritt...

En halvflaska Pol Roger NV, inköpt på SB i Ockelbo i somras, mellanlagrad under hösten i torpet i Åmot, hemförd innan jul och nedpackad i semesterbagaget anjöts väl kyld under parasoll på Playa del Amadores. Det är alldeles uppenbart att tillfället ibland gör halva jobbet; det här var - just där, just då - magiskt gott!

På uteätarställen var vinlistorna sorgligt enahanda. Bara spanska viner och mest rioja av enklare kvalitet. En Torres Gran Coronas 2006 med huvudsaklig druva CS var därför ett välkommet avbrott till en hemlagad carbonara. Resans bästa röda vin, med tydlig och god cabernetprägel men ändå något av den spanska värmen i sig.

Sista kvällen går vi på vad vi hoppas är den finaste restaurangen inom räckhåll; Amadores Beach Club lockade med en meny som höjde sig avsevärt över genomsnittet... Genomförandet svajade dock, i så väl service som matlagning. Hummern med mangosås ser snygg ut, men vad de gjort med det stackars skaldjuret för att få det så vattnigt och hopkrympt övergår mitt förstånd... Antagligen var bara hummertanken mitt i salen en dekoration och det som i själva verket låg på tallrikarna var nog djupfrysta killar från SPAR. Så var det nog. Vinlistan hade flera champagner (bl a Dom Perignon och Cristal) men fortfarande inga franska vita. Och jag som spetsat in mig på chablis! Den chilenska chardonnay vi drack var korrekt men inget att blogga om.

Sammanfattningsvis en fantastisk vecka för kropp och själ, om än något begränsad för gom och strupe...!