kalas hos vinmannen

Kalas hos Vinmannen är en särskild upplevelse. Hans mångfaldsbetonade bekantskapskrets av vinnördar, Gävles krogelit och diverse sköna existenser i övrigt gör bjudningarna till tämligen speciella företeelser. Som att vinnördarna är bjudna till kl 18; övriga till kl 19...

För oss som dyker upp tidigt väntar ett prov - eller ska vi säga en prövning...? Fem glas på bordet; fem röda viner. Reglerna var glasklara: varje vin kunde som mest ge 15 p. Urspungsland, dominerande druvsort, producent, årgång, årgång +/- 5år och juridisk klass skulle bedömas. Som mest kunde vi få 75 p och kvalgränsen för godkänt rimliga 15p... Då väntade pris i form av cigarr av bästa märke; en ovanlig vintageutgåva. Straffet - om vi fick 14 p eller lägre - var en shot slivovics från en flaska som hittades - öppnad - i ett övergivet skåp för flera år sedan... Allt detta under stark tidspress, och det var lagets samlade resultat som skulle bedömas. Mycket stod alltså på spel!

Glas 1 - Jag får en mintassociation direkt i doften, men är i övrigt tämligen lost. Det är inte min hemmaarena i alla fall... Jag slåss ett tag för Australien, men andra vandrar runt i Spanien där gissningen till slut blir en Ribera del Duero, om jag minns rätt.
FACIT: 1997 Glaetzer Barossa Valley "The Bishop" Shiraz
- Jag sa ju Australien!!!

Glas 2 - Nu är vi på hemmaplan; visst är vi i Bordeaux? Cabdominerat, och moget är det. Vi famlar en stund; det är inte Pauillac, väl? Knappast Margaux? St Julien....? Så ser jag ljuset och hojtar St Estephe! Av farten följer Cos d'Estournel, 2eme cru, och jag tror vi gissade på någon 70-talsårgång.
FACIT: 1975 Chateau Montrose, St Estephe 2eme cru
- Så nära att man får vara nöjd, typ...!

Glas 3 - Mera bordeaux, och nu vill jag ha oss i Pauillac. Underbar doft med blyerts och ceder och tobak och allt. Vinet är jättefint men dock inte stort; ingen premier cru-varning... Jag kommer inte ihåg vad vi gissade på till slut, men tror att vi landade på 3-4 cru Pauillac och 80-tal...
FACIT: 1983 Chateau Leoville-las-Cases, St Julien 2eme cru
- Se där... Kunde varit ännu bättre, men lysande gott!

Glas 4 - Unken, källartonad doft slår emot först såpass att jag ryggar. Det vädras bort efterhand, men ett moget vin som kanske inte helt står på sin topp; kanske med lite oxidativa drag... Vi chansar vilt och friskt. Chateau Musar, lurar jag på - länge sedan jag provade en, dock. Till slut börjar doften hitta formen och vi leds allt mer tillbaka till Bordeaux. Det lite funkiga, unkna dragen får oss att dra till med en Gruaud-Larose från 60-talet.
FACIT: 1976 Chateau Ducru-Beaucaillou, St Julien 2eme cru
- Tredje tvåan för kvällen, men den här var inte på topp just nu som en del andra 76:or vi provat...

Glas 5 - What the f***...!? Doften som står som en kvast ur glaset innehåller fler nyanser av tjära än den normala Islay-whiskyn. Det är rökigt, fruktigt, blaffigt och tämligen onyanserat. Något ungt vin av någon garagiste i Rhône? Smaken är högst knepig, och jag frågar Vinmannen om syran kan vara artificell; den kommer som ett efterfräs på tungan och har inget med vinet i sig att göra... Mycket märkligt, och inte helt angenämnt. Jag gillar det inte. Under stark tidspress slänger vi ändå ur oss något om Rhône och korsar fingrarna.
FACIT: Georgiskt vin från Winery Khareba. Druva okänd. Inget att leta efter...
- Borde anat en slamkrypare, och dessutom att ingen fransman vid sina sinnens fulla skulle släppa ifrån sig något så styggt!



Summa sumarum landade vi inte mer än 14 poäng, och fick därmed dricka en shot av mitt livs - som det skulle visa sig - godaste slivovic! Det tävlar i en ganska tunn kategori, det medges, men allt som inte smakar plommondiesel måste ses positivt...!

Sedan följde champagner...

...middag på lånkokta oxkinder, smältande möra (var det Gävles bästa, Matildas, som låg bakom?)...

...lite mer rött (det här lurade upp mig på läktaren igen; inga typiska chateauneufdrag enligt min bok)...

...vintage port till en ostbuffé värdig vilken trestjärna som helst...

...cocktails (en självklarhet på Vinmannens kalas; och ett av få ställen där man får sin cosmo med skumkrona!)...

...för att avsluta med en trevlig cognac!

Som vanligt en smått storslagen tillställning; trots att jag vek ned mig och tog sista tåget söderut på kvällen i stället för att vaka in gryningen med en gingrogg!

Skål!