lördag, mars 07, 2009

2005 chateau bouscassé


Sanningens ögonblick... Ett vin som sågats av vissa men hyllats av andra. Diskussionerna handlar om det kan vara vin från olika olika batcher och konspirationsteoretikerna kan få sitt lystmäte stillat! Härligt!
Mitt i packningen för en veckas vistelse på varmare breddgrader blir det inte läge att göra en medveten provning med alternativjämförelser. Vinet får dock bästa tänkbara sällskap i form av en helstekt, örtkryddad entrecôte med saltbakad potatis och dito rödlök och tomater. En ört-creme-fraiche rundar av det hela.

Redan klockan tre luftades vinet rejält med omhällning i karaff, skakning, tillbaka till flaska och tillbaka i karaff osv, osv. Var det inte Lars Torstensson som förordade omhällning mellan två kastruller? Vinet får sedan stå fyra timmar i karaff innan provning. Det hjälper mot ungdomlig vresighet, men kan inte göra vinet bättre i sig...

Hur gärna jag än vill så har jag svårt att förhålla mig neutral. Jag vet att vinet är ifrågasatt, och känner omedvetet att jag letar fel. Mitt bästa sanningsvittne blir därför hustrun; oförstörd i sitt omdöme av övriga vinbloggares inflytande.

"Det luktar... mandelmassa!? Nej, bittermandel! Hmm... Det smakar ... inte så mycket? Men rätt okej till maten!"

Jag skulle kanske kallat hustruns bittermandel för körsbärskärnor, men annars håller jag med. Doften känns mindre komplex än -04. Jag letar efter örter och lakrits som jag fann ganska lätt då, men kan endast med möda hitta dem. Ändå är doften kanske det bästa med vinet; åtminstone inledningsvis. Samtidigt finns det ett lite dovt, stalligt inslag. Smaken känns till en början lite innehållslös; mest sträv och viss rödfruktighet och mycket syror. Från början uppfattar jag den som lite kortare än -04, men mot slutet av kvällen suger det tag ganska rejält och länge i gom, kinder och tunga. Däremot är det ingen mångfacetterad smak som avslöjar nya dimensioner efterhand - det smakar liksom likadant från första papillkontakten tills det helt klingat av. Men att det funkar till maten är det inget snack om, även om det inte lyfter den till några nya höjder.

Jag blir inte klok på vinet. Jag kan ärligt inte säga att det är klart sämre än 2004, men det är åtminstone inte bättre. Tyvärr har jag ingen -03 att jämföra med, men jag tror jag får offra en till av mina -04:or att ställa bredvid varandra längre fram.

Ett tag är jag inne på om det skulle kunna vara ett fall av smyg-brett - skulle kanske kunna förklara att frukten upplevs som ganska nedtonad trots ett varmt år...? Problem i vineriet alltså som ett alternativ till sekunda batcher... Se där, så hade man sällat sig till konspiratörernas skara!

Nu åker konjären med familj på en veckas välförtjänt semetser på Teneriffa. Hög risk föreligger för enkel rioja, San Miguel vid poolkanten och en och annan GT på hotellrummet. Förhoppningsvis hittar jag något att blogga hem om också... Vi ses!

5 kommentarer:

MMM sa...

Ingen kan säga annat än att vi har gjort allt för att reda ut Bouscassé 2005! Och ändå är vi oeniga - men det är väl också en tjusning med det hela. Tyvärr ser hyllningslaget ganska tunt ut just nu. Fast jag måste medge att jag börjar vackla angående de värsta superlativen.

Vi får se imorgon när min flaska vinet fått 24 timmar luft. Jag har på känn att det kan uträtta stordåd.

konjären sa...

Lycka till - jag tar gärna del av dina resultat. Faktiskt tycker jag att vinet vuxit under kvällen, så (ännu) mer luft är kanske modellen!

MMM sa...

Vi får se... Trevlig semester! Det låter väldigt trevligt.

Vinmannen sa...

jag har ju en bunt gammla årgångar av vinet och av montus om du är intresserad...

Café Rotsunda sa...

Det är ju alltid så att årgångar har olika egenheter. Medan 2004 är uppenbart god och visar på tydlig terroir, är i stort sett alla 2005:or mer knutna. Att lufta dem hjälper förvisso, men det är betydligt mer troligt att ett par års lagring gör sitt till. Jag minns när 1989 och 1990 kom. Dessa två årgångar skiljer sig inte särskilt mycket från 2005. Och nu är både 1989 och 1990 grymt fina, men fullt mogna, i alla fall om man provar Vieilles Vignes.
Jag kommer troligen snart att göra en vertikalprovning av de senaste 10 årgångarna från Bouscassé och får då lite mer kött på benen, men jag är inte säker på att all kritik eller alla konspirationsteorier om 2005 Bouscassé (som man läser om på alla bloggar) är helt riktiga.