Pauillac 2001 - igen

Vilken sommar - och den har bara börjat! Grillen går bokstavligen varm och måltiderna avnjuts utomhus i parasollets skugga.

I lördags var vi dock så sent ute att grillmomenten hoppades över, och de färdigmarinerade lammracksen fick möta grillpanna och ugn i stället. Till detta min andra flaska av en tidigare besvikelse; Pauillac 2001. Vinet är alltså tredjevin till Ch Pichon-Longueville Comtesse de Lalande, och provades första gången för tre månader sedan. Då alltså något av en besvikelse med omdömen som "Sötare frukt än jag väntar mig..." och "...inte ett vin utan kvaliteter." Inga ovationer, således.

Med tanke på omgivningstemperaturen serveras vinet svalt, till gränsen på kallt. Jag skulle gissa att det ligger på kanske 15-16 grader när det ställs på bordet efter någon timmes luftning inne i vinkällaren. Efterhand som dofterna frigörs konstaterar jag förvånat att något hänt. Om det är temperaturen som gör sitt eller inte, men i näsan återfinns huvudsakligen klassisk Pauillac; svart vinbär, ceder, blyerts, kaffe... Ingen stor doft, men ganska balanserad och framför allt inte påträngande söt och klibbig. Även i munnen levererar denna flaska över förväntan. Smaken är meddellång, ganska fruktig men inte utan mognad och med lätta mockatoner. Sammantaget ett klart steg framåt, men fortfarande inte riktigt övertygande för prislappen.


Jag vet med mig att jag blivit känsligare för för varma röda viner, framför allt om de redan från början tenderar till (för) söt frukt. Kanske var temperaturen fel första gången? Kanske har vinet fått några månader på sig att stabiliseras i flaskan efter at ha burits, fraktats och skakats (en vetenskap som känns så diffus så jag vet inte vad man skall fästa för tilltro till den!)? Hur som helst är det alltid roligare att bli överraskad positivt, men det blir trots det inga fler inköp. Annat i samma prisklass lockar mer.

watermelon-frozen-daiquiri

Till söndagens hamburgergrill med IT-mannens familj serverades först en läskande pinot-gris courtesy of gästerna, följt av en watermelon-frozen-daiquiri som blev riktigt läskande och god. Tärna vattenmelon i kärnfria bitar. Frys. Kör de frysta melonbitarna i mixer med en klunk vit rom. Balansera med färskpressad lime och sockerlag. Enjoy. Till maten serverades Guigals Côtes-du-Rhône 2004 som skötte sig bra i vanlig ordning.



...och imorgon är det vinauktion! Vinmannen och Pokermannen är där, och taktiksnacket är klart. Får se vad de bärgar hem den här gången!