Bra basnebbiolo hör till livets nödvändigheter. Pio Cesare har levererat några gånger, men SB i Gottsunda har ett mycket begränsat utbud, så i brist på bättre prövas en Langhe Nebbiolo från storproducenten Fontanafredda.
(parentes: av Gottsundabutikens fem dyraste rödviner är - hur många amarone? Jo, just det: fem! Alltså, allvarligt talat herr/fru/frk butikschef - lite mer fantasi tål vi!)
Doften från detta vin är fylld av körsbärsfrukt, fat och kryddor. Bakom kommer någon blommighet eller örtighet. Jag har lärt mig att viol är en referensdoft på nebbioloviner, men det är kanske inte min första association... I munnen är vinet slankt, ganska läskande, inte det minsta sötkladdigt och med ett fast tanningrepp som kommer i andra vågen. Eftersmaken är medellång till lång. Körsbärsfrukten finns där tillsammans med torkade frukter (russin/plommon: mer uppenbara i smaken än i doften för mig). Fatkryddor hjälper till.
Gott vin, valuta för pengen, men någonstas i bakhuvudet signalerar minnet att Pio C nog upplevdes djupare och tätare. Aningen gles frukt drar ned betyget, även om jag minst av allt är någon fruit-junkie. Bra till färsk pasta med Karl-Johansvamp-fyllning och några salamiskivor.
5 kommentarer:
Vid senast motsvarande kontroll hos oss i Bålsta var det lika illa med utbudet på SB. Av de dyraste vinerna (alla röda över 250:-) var samtliga Amarone utom en. Det var en förlupen Torbreck the Factor 2003 som någon förmodligen inte hämtat ut efter beställning. Den stackars flaskan stod där på hyllan i flera månader innan någon förbarmade sig.
Hur som helst då föredrar jag Corvina vinifierad på "vanligt" sätt. Tack Allegrini för La Poja och La Grola, varav den senare finns i Bålsta (dock ej i Gottsunda f.n.).
En gång stod en ensam Chateau Haut-Brion i skylten på Gottsunda. Den såg så ensam och övergiven ut; som om den saknade kamrater och tryckte där i hörnet och undrade vad den gjort för att hamna där?
För övrigt så har amarone sina tillfällen, men de är verkligen mycket färre än medelsvensken fått för sig. Att gilla amarone har blivit lite som att gilla rioja på tidigt 90-tal. Det visar att du kan lite om vin, men inte tillräckligt (och det här lät überdrygt, nu när jag läser det).
Ett av amaronens problem är att den huvudsakligen dricks alldeles för ung. I vintras fanns en kort tid Masis amarone -90 på SB - stor förbättring jämfört med den yngre varianten.
Amarone är ju speciellt även genom att det sticker ut så tydligt mot andra viner, vilket gör det till en "easy target". Jag har inte druckit Amarone på många år nu och kanske är det dags att prova om det dyker upp någon åldring på SB framöver. Jag har glömt vad man skulle kunna ha till förutom lagrade italienska hårdostar.
Jag måste erkänna att jag gillade Rioja i början på nittiotalet (90-91). Det var innan man upptäckte Hugh Johnson och Kronstam var "den enda" vinskribenten. Bordeaux var för mig Château Cheval Blanc, Mouton Rotschild eller härtappat pöbelvin. Jag dricker gärna Rioja idag också, men det kräver att någon övertygar mig om att det är värt det.
Precis som med amaronen har även riojan sina tillfällen. Jag har druckit riktigt god, vällagrad rioja, men det är en stil som inte hävdar sig så lätt bland dagens muskelbomber. Senaste Riojan var Roda II 2001 som var en positiv upplevelse - men det var visst 1,5 år sedan...
Beträffande amarone är min favoritkombo en potatispuré med rejält med riven västerbottenost i. På så sätt använder du hårdostsmakbryggan till att tämja vinet till maten. Kräver naturligtvis ett kraftigt och smakrikt kött.
Hm, jag brukar ibland göra en lasagne med en röra på renskav, lök, kantareller och grädde istället för köttfärssås. Kryddas med Timjan för att förstärka viltsmaken. Bechamelsåsen görs givetvis med Västerbottensost och det hela serveras med rårörda lingon (om man inte fördrar att lägga lite lingon i själva lasagnen). Kräver sitt vin och jag undrar om jag inte ska testa med Amarone nästa gång.
Man kan mycket väl tänka sig en variant på Shepherd's pie på samma koncept. Har dock inte testat det själv ännu.
Tack för tipset:-)
Jag öppnade en 1982 Montecillo Gran Reserva Selección Especial för lite sedan. Korken var dränkt och vinet oxiderat, ridå:-(
Skicka en kommentar