firmafest och katalins vinbar

I går var det firmafest. Ett projekt avslutades och det bjöds på middag med delprojektledarna. Av någon för mig outgrundlig anledning hamnade vi på resturang Tirol, Gröna Lund, som excellerade i firmafesternas firmafest på två timmar. Enkel men korrekt meny (lätt att göra i stora kvantiteter), kort vinlista, mycket öl i kanna och coverband från Dalarna på scen. Bara en sådan sak som att sångaren ropade upp alla grupper som var där så de skulle jubla och vinka... Huga! "Supportteknik AB, tolv personer!" "Yohoo!" "Där satt ni ja, vid det bästa bordet minsann... Huddinge kommun, åtta personer!" "Yiipiee!" osv, osv... Att sedan folk dansade till coverbandet och stod och diggade vid scen redan efter förrätten var en annan märklighet i sammanhanget. Maten? Nja... Vinet? McPherson Chardonnay respektive Cabernet Sauvignon. Den senare överraskande kryddig. Annars en smått deprimerande kväll, gastronomiskt sett.

Firmafest. Farbor Fläsk spelar...

Därför var det desto trevligare att ta med familjen på restaurang i kväll. Lillprinsen är nu såpass stor och välartad (hu!) att det är tänkbart att gå på lokal med linneduk och Riedelglas. Efter lite överväganden kom vi fram till att Katalins vinbar förtjänade ett återbesök. Vid ett tidigare tillfälle stannade vi ju till bara för ett glas champagne, men nu ville vi äta. Att man har fyra-fem bubbel på glas, 18 vita resp 18 röda, samt bra ett urval stark- och sötviner också på glas bidrar. Runda av med stadens antagligen starkaste avec- och digestiflista så är man i hamn. Den restaurang vars fyra cognacs är tre varianter av Delamain samt en Ragnaud-Sabourin får automagiskt en särskild plats i Konjärens hjärta... Familjemiddagen innebär dock naturliga restriktioner i provningskoncentrationen, men vi är nöjda bara med att komma hemifrån.




Som tur var prickade vi en ovanligt lågmäld kväll. Bara två andra sällskap i restaurangen på hela kvällen. Vi inledde med ett glas bubbel; jag en Diebolt-Valois Tradition NV som var riktigt trevlig i den lite lättare, friska stilen. Bra syra. Hustrun tog en cava. Mnja. Det ÄR skillnad...

Hustrun och Diebolt-Valois

Till huvudrättens lamm valde jag två viner. Jag måste i det här sammanhanget skylla på att jag parallellt med vinvalen sysselsatte mig med Kalle Anka-läsning för sonen, för jag lyckades inte memorera producenterna. Det ena var i alla fall en Crozes-Hermitage från 2004 (mitt val) och det andra en 90% Syrah/10% Cabernet Suvignon-blend från Chile (sommelierens val). Efter lite efterforskningar är jag rätt säker på att det var Montes Alpha, troligen 2005 (enligt internetkällor har den 7% CS och 3 %Viognier).

Till lammet med bönsallad (nja, koriander blir aldrig min grej) och vårlöksrisotto (mums!) fyllde chilenaren faktiskt ut kostymen något bättre. Jag hade väntat mig att Crozes skulle tränga igenom bättre, men jag upplevde återigen vinerna som för varma (svårt när det är +25 i lokalerna) och tror att det missgynnade min favorit. Chilenarens ryggradsimplantat i form av CS bidrog kanske till att den undvek den värsta syltigheten, för det var ett för stilen hyfsat balanserat vin, om än fortfarande varmfruktigt och med (över-)tydlig fatkaraktär. Crozes sparades till osten, och jag upplevde att det blev bättre och mer öppet under kvällen. En Gruyere var en klockren kombo.

Lamm, röda viner och sonens middagslektyr (panikinhandlad på pressbyrån efter första beställningen...)

Avslutningsvis en bakad chokladtryffel med kokossorbet. Mycket god, rinnig sötstark choklad som sonen girigt petade i sig. Med en espresso och några droppar Ragnaud-Sabourin XO var kvällen fulländad.

Choklad!

Som helhet får Vinbaren riktigt gott omdöme. Sommelieriet är kunnigt och påläst (om än möjligen något mångordigt...) och vinlistan på glas är stans bästa. Maten vällagad och god; hustrun var lyrisk över såväl en smältande majskyckling som en nästan perfekt créme brûlée med mango- och myntasallad. Det man skulle önska sig är ett större urval av mer mogna viner och lite större andel gamla världen. Ytterst få viner (om något?) var äldre än fem år, och det borde det finnas utrymme för.